Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Regnbågsfest, javisst. Mot mörka skyar.

Bruneis nya sharialagar förskräcker. Kampen måste fortsätta. Men gayrättigheter ska också firas.

Fira rättigheterna. Stockholm Pride 2018.Bild: Hossein Salmanzadeh/TT
Ett jättelikt gayevent i Öresundsregionen. Kan det vara så viktigt?
Jag kan nästan höra suckarna inför att Köpenhamn och Malmö ska arrangera World Pride i augusti 2021. Och då är påståendena att folk bara åmar sig i fjäderboa och paljetter en mild västanfläkt mot verklig homofobi.
Men svaret är enkelt:
Ja, det är viktigt. På riktigt.
Viktigt för den fortsatta kampen och viktigt för regionen. Tolerans är inte bara en central mänsklig egenskap utan också en hörnsten i framtidens region.
Och veckans vidriga nyheter från Brunei är en väckarklocka: kampen för mänskliga rättigheter är långtifrån vunnen.
Det ska bli kul. Det finns alldeles tillräckligt mycket vardag med snålblåst eller skånsk dimma. Det behövs mera glam och flärd, fniss och fjollor.
Glöm inte heller de tre T:na som stadsutvecklingsgurun Richard Florida lyfter fram när det gäller att locka den kreativa klassen, vilket ska läsas som nya näringar, innovativa företag, människor med vilda idéer och framtidstro: teknik, talang och tolerans.
Öresundsregionen måste fortsätta att både integreras med fler gemensamma satsningar och utvecklas med nya näringar och mer uppmärksamhet ute i världen.
Och de pengar som de väntade 750 000 pridedeltagarna spenderar är också en vitamininjektion. Malmö stads festivalansvariga, Karin Tingstedt, konstaterar i Sydsvenskan (2/4) att om så bara 50 000 eller 100 000 besökare kom över till den skånska sidan så vore det bra – och jämför med de 30 000 besökarna i Malmö under Eurovision Song Contest.
En gemensam promenad över Öresundsbron, som Prideansvariga Gudrun Hauksdottir drömmer om, eller Bron upplyst i regnbågsfärgerna vore förstås grandiost. Och så chansen att visa upp hur långt Sverige ändå har kommit när det gäller rätten att själv definiera sig. Att en hbtqia+-person – homosexuell, bisexuell, trans och ickebinär, queer, intersexuell, asexuell och en med andra identiteter och läggningar – inte längre blir ifrågasatt.
Det låter självklart?
I mannaminne finns tiden då det först var brottsligt och sedan sågs som sjukt att vara gay. I Sverige avkriminaliserades homosexualitet 1944 och definierades istället som en mental sjukdom fram till 1979. Den perioden blev det vanligare att sätta homosexuella på mentalsjukhus och för många män var enda möjligheten att bli utsläppt att gå med på att bli kastrerad.
Acceptansen för homosexuella ökar, visar attitydundersökningen World Values Survey.
Liberala värderingar sprider sig då det ekonomiska välståndet ökat, konstaterar normforskaren Pontus Strimling i forskning.se. När människor inte längre behöver oroa sig för att ha mat på bordet och tak över huvudet kan de släppa greppet om religion och andra auktoriteter – som ofta står för en reaktionär syn. Emancipatoriska värderingar blir i regel starkare i samhällen där befolkningen har en högre levnadsstandard.
De senaste åren har högerextremister angripit Prideparader i Europa. 2013 införde Ryssland förbud mot att sprida information om ”icke-traditionella sexuella sammansättningar” till minderåriga. Samkönade äktenskap är inte självklara ens i europeiska länder där de redan införts.
Samtidigt är Europa på väg att pressa tillbaka homofobin.
Men så var det Brunei – en bitter påminnelse om hur mycket som återstår att göra för de mänskliga rättigheterna i världen.
Enligt den nya strafflagen, som trädde i kraft i onsdags, ska män som har sex med män stenas till döds. Kvinnor som har sex med varandra ska straffas med 40 piskrapp och tio års fängelse. För övrigt ska också kvinnor som genomgått abort straffas med offentlig piskning, otrogna ska stenas och den som stjäl få handen avskuren.
Allt för att allsmäktige sultanen Hassanal Bolkiah vill att islam – i hans fundamentalistiska tolkning – ska få en starkare roll. Minns då kopplingen mellan tolerans och välstånd: affärstidningen Forbes rankar oljestaten Brunei som världens femte rikaste.
Resten av världen har reagerat hårt på dessa sharialagar. Grymt och omänskligt, anser EU, som i ett uttalande fördömer de nya lagarna och påpekar att de bryter mot FN:s tortyrkonvention. Sverige uppmanar Brunei att omedelbart dra tillbaka beslutet.
Det här lär Brunei strunta i. Men money talks, så frågan är om det inte biter bättre när den amerikanska filmstjärnan George Clooney uppmanar till bojkott av nio världsberömda lyxhotell i USA, Frankrike, Italien och Storbritannien som sultanen äger genom Brunei Investment Agency.
Man kan inte skambelägga och vinna över mördarregimer, skriver Clooney i Deadline Hollywood, "men man kan komma åt dem genom banker, finansiärer och institutioner som gör affärer med dem och väljer att vända bort blicken".
Respekten för allas rätt att välja sitt liv är ett mått på respekt för de mänskliga rättigheterna. Det låter så självklart att det lätt glöms bort.
Brunei är väckarklockan. Men alls inte ensamt om att diskriminera, tortera och döda homosexuella. I många länder, inte minst muslimska, är det livsfarligt att älska fel. En tung tanke att ta med sig till 2021 och World Pride.
Men glaset är också halvfullt, mycket har blivit bättre. Det är värt att fira med en jättefest kring Öresund.
Gå till toppen