Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Björn Gunnarsson: Angrip strukturerna, inte personerna – men det är logiskt att Eirik Stubø lämnar Dramaten

Enskilda rötägg är inte roten till det onda.

Bild: Jonas Ekströmer/TT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Det blåser på toppen. Att vara högst upp i en hierarkisk organisation är nog gott och väl så länge inga problem tillstöter. Hög lön och mycket ära.
Men när organisationen utsätts för yttre och inre tryck är det hösta toppen som ryker: ansvar sipprar nämligen uppåt, det är poängen med hierarkier. Strunt samma vilka skitstövlar längre ner som orsakat problemen.
Nu tror jag inte att Eirik Stubø kommer att gräma sig över förlusten av chefskapet på Dramaten. Med en lysande regissörskarriär i ryggen kommer han snabbt att hitta nya uppdrag.
Men att ännu en institutionsteaterchef tvingas lämna på grund av metoorelaterade händelser får mig att fundera på om det inte är hierarkierna som är roten till det onda. Inte enskilda rötägg, utan strukturer som är rötäggens möjliggörare.
Svenska Akademien och Dramaten är Sveriges äldsta kulturinstitutioner. Med hierarkier och uppburenhet i offentligheten som knappast motsvarar modern standard vad gäller transparens, demokrati och jämställdhet.
Jag har inte hört talas om övergrepp och underligt konsekvensneutral särställning för vissa medarbetare inom någon gruppering av fria kulturutövare. Det kan säkert blåsa hårt internt även i sådana organisationer. Men några symboliska offer av högsta chefer blir sällan nödvändiga.
Enligt samtida kulturpolitisk doktrin är kulturens främsta uppgift att stärka demokratin. För att uppfylla den målsättningen kan det nog vara klokt med en rejäl revidering av institutionella hierarkier. Angrip strukturerna, inte personerna.
Gå till toppen