När jag läser Björn Elmbrants nya bok ”Marknadens tyranni – och hur vi kan rädda demokratin” infinner sig snabbt en känsla av att jag läst något snarlikt förut. Det visar sig stämma. För 20 år sedan sände radions P1 Elmbrants serie om den så kallade hyperkapitalismen, och året därpå kom hans bok med just titeln ”Hyperkapitalismen” (Atlas, 2000). Då ville Elmbrant enligt säljtexterna ifrågasätta varför jakten på aktievärden ska "bestämma allt" och hur ”allting” smittas av börsens högt uppskruvade tempo. När jag läste den reagerade jag på att kapitalismen aldrig gavs en tydlig definition och att problematiska fenomen – som att företag lägger fabriker där man får mest subventioner från staten – självklart ansågs vara problem hos kapitalismen, även när det inte var uppenbart att just kapitalismen bar skulden.