Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Om också palestinierna fick välja.

"En fantastisk seger", sade den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu på valkvällen.Bild: Ariel Schalit
Tisdagens israeliska parlamentsval kan sammanfattas så här:
35–35–65.
35 är antalet mandat för den sittande premiärministern Benjamin Netanyahus parti Likud. Lika många fick utmanaren Benny Gantz parti Blåvita alliansen. Den högerkoalition Netanyahus regering vilar på ser dock ut att samla 65 av knessets 120 mandat.
Därmed sitter Netanyahu av allt att döma kvar. I så fall blir han historisk. Med en femte mandatperiod är han den premiärminister som suttit längst i landets historia.
Tillståndet för demokratin i Palestina kan summeras i följande sifferserie:
11,5–6,3–86,9.
Den första siffran är andelen väljare som har förtroende för president Mahmoud Abbas, den andra är andelen med förtroende för Hamasledaren Ismail Haniya, den tredje är andelen som vill ha presidentval nu. Allt enligt en ny opinionsundersökning från Jerusalem Media and Communication Center.
De israeliska väljarna kan ha resonerat enligt devisen att man vet vad man har – Netanyahu – men inte vad man får.
Palestinierna vet också vad de har. Alltför väl. De palestinska ledarna sitter till och med längre än Netanyahu. Fast det är kanske ingen större bedrift om folket inte får en möjlighet att säga sitt.
Det senaste palestinska parlamentsvalet ägde rum 2006. Abbas valdes till president 2005 och är nu inne på femtonde året av sin fyraåriga mandatperiod.
När den svenska regeringen 2014 erkände staten Palestina – och kraftigt höjde biståndet – var ett mål att stärka den palestinska demokratin. Sverige skulle ställa tydliga krav. Någon effekt tycks det inte ha haft.
Israel är Mellanösterns enda verkliga demokrati. Att Palestina skulle bli den andra tycks i alla fall inte vara nära förestående.
Gå till toppen