Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Christine Antaya: Den digitala konsten gör verkligheten bättre

För konstens egen skull, måste vi sluta jämföra den med det riktiga livet, skriver Christine Antaya.

C Grace Chang, ”Imagining somewheres”, 2018.Bild: Elina Priede
Om jag uppnår en ålder då barn i min närhet säger: ”Berätta hur det var förr!”, skulle jag börja med anekdoter kring bildteknologi. Jag har redan flera formulerade. Jag skulle tala om jullovet då pappa lånade hem en digitalkamera, som man kunde spara åtta pixliga bilder på, från jobbet. Jag såg den som en mindre tillfredsställande version av en polaroidkamera. Sedan skulle jag fortsätta på tidslinjen och berätta om julen som vuxen då jag köpte VR-glasögon i kartong och släkten turades om att åka bergochdalbana i den lilla lägenheten. Jag vet inte än hur VR-berättelsen fortsätter, men kanske understryker man att det först var en gimmick, som sedan blev ett verktyg som alla andra.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen