Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Pierre Bourdieu – den oavsiktliga fotokonstnären

De har legat bortglömda i decennier. Nu visas den franske sociologen Pierre Bourdieus dokumentära fotografier från Algeriet i Landskrona, och de är imponerade, tycker Sara Berg.

Pierre Bourdieu, "Oued Fodda, Chlef".Bild: Camera Austria
Egentligen var det inte meningen att den franske sociologen Pierre Bourdieus fotografier från Algeriet någonsin skulle visas. För honom hade fotograferandet inget estetiskt egenvärde, utan var enbart ett sätt att föra anteckningar och minnas scener och föremål i efterhand.
Men nu hänger de på rad efter rad på Tyghuset i Landskrona och för tankarna till den amerikanska gatufotografen Vivian Maiers bilder. De förenas inte bara i sitt filmiska uttryck, vilket delvis beror på att de är tagna med samma typ av höfthöjdshållna kamera; även Maiers bilder låg osedda och bortglömda under många år, innan de upptäcktes och började ställas ut.
Det var för att fullgöra sin värnplikt som den då 25-årige Bourdieu i mitten av 1950-talet skeppades till Algeriet, där han hamnade mitt i inledningen av det befrielsekrig som skulle avsluta över hundra år av fransk kolonisation. Efter att algeriernas samhällsstruktur, traditioner och självbestämmande hade slagits i spillror, var det nu dags för folket att hitta tillbaka till sin egen kulturella identitet.
Bourdieu återvände till Algeriet 1957, utrustad med en Rolleiflex-liknande kamera, för att bedriva fältstudier. Under några år tog han omkring tusen fotografier, som han sedan stoppade i lådor, ställde undan på vinden och slarvade bort i olika flyttlass.
Först fyrtio år senare fick den tyske sociologen Franz Schultheis se de bilder som fortfarande fanns kvar. Han blev alldeles hänförd och övertygade Bourdieu om fotografiernas inte bara historiska och antropologiska, utan även konstnärliga kvaliteter.
Nu visas nära 150 av de svartvita fotografierna på Landskrona Foto. De har hängts tematiskt, indelade i kategorier som berör arbete/arbetslöshet, kvinnans ställning, traditioner/ritualer och lantbrukssamhället.
Pierre Bourdieu, "Untitled".Bild: Camera Austria
Till skillnad från många av de professionella fotografer han träffade på plats, var Bourdieu mån om att prata med de personer han porträtterade. Eller, porträtterade är fel ord. Det förekommer ofta människor i bilderna, med de är sällan uppställda eller ryckta ur sin vardagliga kontext. De tittar nästan aldrig in i kameran, utan plöjer åkrar, bär krukor och går omkring på gatorna; de kör motorcykel, besöker marknaden, står och snackar eller sitter och hänger.
Fotografierna är tagna med en Ikoflex-kamera, med sökaren placerad på toppen. Det är en konstruktion som låter fotografen arbeta mindre uppenbart, mer i smyg om man så vill, eftersom kameran aldrig skymmer ansiktet. Fotovinkeln ger även bildens betraktare samma känsla som när man sitter på en uteservering och iakttar människorna som går förbi. Man är delaktig men ändå inte.
Bourdieus bildspråk påminner mycket om det journalistiska reportaget. Ingenting är tillrättalagt eller konstruerat, vilket gör fotografierna till ett fascinerande tidsdokument. Och det var just som dokumentation de var tänkta att användas, som ett sätt att i efterhand upptäcka det man missat i stunden.
Idén om att det skulle vara lite finare att som turist betrakta ett landskap med egna ögon än att fotografera det och sedan gå vidare, tyckte Bourdieu snarast var föraktfull. För honom var det uppenbart att fotografiet ger fotografen en skärpt blick för detaljer istället för att förringa den fysiska upplevelsen.
Även utan den sociologiska infallsvinkeln, är bilderna imponerande. De är hastigt fotograferade, tagna i farten utan att någon större möda lagts på kompositionen. Ändå är de ofta perfekt komponerade. Kanske är det just avsaknaden av estetisk eftertanke som gör dem så levande, så långt från reklamfotografiets felfria men själlösa uttryck. Det är synd att de har fått en sådan steril hängning; mängden bilder hade behövt en mer engagerande kontext.
Bourdieu kallade senare studierna i Algeriet för sitt äldsta och samtidigt mest aktuella arbete, med tanke på de insikter han fick om begrepp som habitus och kapital. Han kunde dra paralleller mellan de lantbrukare som blivit av med sin mark i Algeriet och de arbetare som blivit arbetslösa i dagens kapitalistiska samhälle. Trots att han hade en uppenbar talang för fotografi, var det sannolikt ändå som sociolog han uträttade sin största samhällsgärning.

Pierre Bourdieu: In Algeria. Testimonies of Uprooting

Landskrona Foto, Tyghuset, t o m 17/5.

Fakta

Kvällssamtal

I samband med utställningen anordnar Lunds universitet en samtalsserie utifrån tematiken i Bourdieus arbete. Fyra samtal återstår, samtliga kl 18 på Tyghuset på Kasernplan, Kavallerigatan 4 i Landskrona.

25/4: Socialt arv och ungdomars kulturengagemang

2/5: Eliterna

9/5: Kvinnor, fotografi och arkivet

15/5: En skola i kris?

Gå till toppen