Branschen för romaner om relationer mellan människor i medelklassen mår ganska bra, och det tror jag att vi ska vara glada för. Den sortens berättelser fungerar nämligen som en sorts litteraturens ryggrad: de blir sålda, lästa och omdiskuterade, de blir föremål för krönikor och bokklubbar, ja de blir punkter kring vilka kulturen, om den inte väljer att falla i Netflix-koma, kan orientera sig. I alla fall i en månad eller så.