Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Michael Tapper: Hon fick filmremsan att bränna sönder

"Internationellt kommer hon för alltid att förknippas med rollen som sjuksyster Alma i 'Persona', ett krävande mentalt avklädningsnummer som hon genomför med bravur. I en scen bränns själva filmremsan sönder av hennes vulkanblick". Michael Tapper skriver om Bibi Andersson (1935–2019).

Bibi Andersson och Liv Ullmann i Ingmar Bergmans film "Persona" från 1966.Bild: SF
”En mycket söt flicka” är det första kritikeromdömet jag hittar om Berit ”Bibi” Andersson, då 18 år gammal. Filmen är Edvard Persson-komedin ”En natt på Glimmingehus” (1954), hennes andra större filmroll efter ”Dumbom” (1953) mot Nils Poppe. Rollfacket som oskuldsfull, ibland flirtig och kokett, flicka skulle hon inte bryta sig ut ur förrän med huvudrollen i Vilgot Sjömans regidebut ”Älskarinnan” (1962), som hon tilldelades en Silverbjörn i Berlin för året därpå. Men även långt efter spelade hennes meningsmotståndare gärna på den bilden när de ville förklena hennes politiska engagemang som feminist eller för olika humanitära hjälpinsatser.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen