Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Det rör maktens kärna. Sätt press på Strandhäll i KU.

Maria Hemström Hemmingsson och Annika Strandhäll.Bild: Claudio Bresciani/TT
Striden var i full gång mellan Försäkringskassans avsatta generaldirektör Ann-Marie Begler och regeringen. För väljarna var det våren 2018 svårt att veta vad de skulle tro.
Ansvariga ministern Annika Strandhäll (S) hävdade att Begler fick gå sedan regeringen vid ett flertal möten hade uttryckt sitt missnöje över myndighetens styrning. Begler hävdade i sin tur att hon mest fått positiv återkoppling från regeringskansliet och att hon i själva verket fick sluta för att regeringen ville undvika en svår politisk diskussion inför valet.
Flera medier begärde, naturligt nog, då ut offentliga handlingar för att få en klarare bild av hur det egentligen låg till. Och handlingarna lämnades ut, efter att ha sekretessprövats enligt rutinerna.
Hanteringen i sig var så självklar den kan bli – offentlighetsprincipen utgår trots allt från Sveriges grundlagar. Likväl kom en skarp reaktion från regeringskansliet, visar nya uppgifter i DN. Beglers efterträdare, Maria Hemström Hemmingsson, mejlade berörda chefer om "upprörda samtal" från socialdepartementet om de utlämnade handlingarna.
”De påpekar visserligen att vi ’naturligtvis får göra som vi vill’ men att ’det kommer att få allvarliga konsekvenser för våra dialoger/samtal och den information de är beredda att dela med oss’”, skrev hon bland annat.
Hemström Hemmingsson bad också om att fortsättningsvis själv få avgöra när arbetsmaterial lämnas ut.
Detta rimmar inte bara illa med offentlighetsprincipen, utan liknar även ministerstyre av ett slag som inte tillåts i Sverige. Till saken hör att dokumenten som lämnades ut inte ger något stöd för regeringens version av historien.
Ville socialdepartementet dölja hur det egentligen låg till?
Att frågan behöver ställas är allvarligt i sig. Offentlighetsprincipen är viktig just för att den ger allmänheten insyn i utövandet av makten, minskar utrymmet för skumrask och undanröjer misstankar och konspirationer.
"Jag ser det inte som myndighetsstyrning på ett negativt sätt, jag ser det som information", säger Hemström Hemmingsson.
Som om det inte låg något hot i information om att visst agerande kan få "allvarliga konsekvenser".
Annika Strandhäll förnekar att hon eller hennes departement skulle ha framfört något som helst budskap av det slaget. Offentlighetsprincipen är, liksom meddelar- och yttrandefriheten, grundläggande delar av den svenska demokratin, framhåller hon.
Så sant, och just därför är det nu viktigt att gå till botten med vad som faktiskt har hänt.
Strandhäll frågas i nästa vecka ut av riksdagens konstitutionsutskott, KU, om hur regeringen hanterade petningen av Ann-Marie Begler. Den frågan ger i sig en hel del att reda ut. Men det är ändå på sin plats när Moderaterna nu kräver att KU även ska granska de nya uppgifterna. Strandhäll är ytterst ansvarig för allt på sitt departement och det finns uppenbara tecken på försök till påtryckningar.
"Det här handlar i grunden om regeringens och regeringskansliets syn på grundlagarna", påpekar socialförsäkringsutskottets ordförande Maria Malmer Stenergard (M) i DN.
Hur ser regeringen på gränserna för ministerstyre? Och hur kan en myndighetschef, med hänvisning till regeringskansliet, ha kallat det "djupt olyckligt" när offentliga uppgifter lämnats ut i laga ordning?
Mycket har tillkommit som måste redas ut då Strandhäll kommer till KU.
Uppgifterna om synpunkter på utlämning av handlingar från Försäkringskassan är inte vilket avslöjande som helst. Det rör kärnfrågor kring utövandet av den politiska makten. Då duger det inte med oklarhet.
Gå till toppen