Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Pelle Ohlsson

Reklammannen och livsnjutaren Per-Erik ”Pelle” Ohlsson, Lund, har som tidigare meddelats hastigt gått bort 69 år gammal. Han sörjes närmast av livskamraten Agneta Hassby och sin syster Mia med familj, Linköping.

Efter studentexamen i hemstaden Linköping och värnpliktstjänstgöring kom Pelle till Lund för studier i maskinteknik vid LTH.
I bagaget hade han sin klarinett, som han delvis målat grön, och han vann inträde i Musikalliansen Alte Kamereren.
Det var där vi möttes 1973, Pelle och jag. Han hade utsetts till överkamerer i studentorkestern och var i den rollen lysande. Han fixade evigt nya gig och han såg till att de gav lika rejält med klirr i kassan som i ölbacken, ty en sådan stod städse parat vid varje spelning.
Musicerandet kom att ta mycket av Pelles tid, ja mer av allas vår tid än vad som egentligen var lämpligt när man förutsattes studera. Men socialt liv är också på sitt sätt en förkovran och förberedelse för livet och arbetslivet och tids nog fann Pelle sin nisch i reklambranschen med inriktning på marknadsföring av industriella produkter och drev efter att ha lämnat helsingborgsföretaget Wendelbo & Green sin egen firma Ohlsson Industrial Marketing AB.
Två viktiga insatser för Alte Kamereren hann Pelle med innan han taxade ut som senior från studentorkestersammanhanget: att vara medgrundare till både Kamrérbaletten, som ännu syns med bensprattel och pom-pom framför Alte Kamereren, och till seniorskollegiet Ältere Kamereren, som idag kan räkna många hundra medlemmar och där Pelle varit en trägen och entusiastisk deltagare, från början med sin klarinett och efter hand mer och mer med kameran som duktig amatörfotograf.
Det är i den egenskapen som så många minns honom med tacksamhet och glädje.
För egen del kommer jag att minnas Pelle för alla de resor som vi gjorde tillsammans, oftast i sällskap med våra respektive. Jag kommer att minnas honom för de många hetsiga diskussioner vi hade – Gud vad envis du kunde vara, Pelle! – och de många stunder vi delade i Luculli och Bacchi hägn.
Och jag är så evigt glad att jag styrde bort hans steg från torftig öl till fisk, världens ostar och många underbara viner och förlitar mig på att hans celesta taffel skall smaka gudomligt.
Vi är många som djupt saknar Pelle och vårt deltagande i sorgen efter honom går till hans kära Agneta och hans närmaste.
Anders Fagerström
Gå till toppen