Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Anders Wirgren

Anders Wirgren, Limhamn, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 67 år. Närmast sörjande är hustrun Elisabet, barnen Veronica, Cecilia och Olof samt barnbarnet Antonio.

Redan som ung visade sig en fallenhet för såväl schack som bridge; Anders lyckades bli svensk juniormästare samtidigt i båda grenarna, och några år senare blev han även allsvensk mästare i båda grenarna – en bedrift som ingen lyckats med, vare sig förr eller senare.
Under hela sitt yrkesverksamma liv arbetade han med att utveckla och popularisera bridgen genom att skriva böcker och hålla kurser, och han var en uppskattad skribent i många tidningar, svenska som utländska. Även icke-elitspelare uppskattade hans lättbegripliga sätt att förklara bridgeproblem i Sydsvenska Dagbladet varje vecka. På 90-talet var Anders initiativtagare till en tv-serie om bridge, med tv-profilen Anders Gernandt.
Vännen Anders och jag (Max) träffades för 50 år sedan och har hållit god kontakt ända sedan dess. På ett juniorbridgeläger i Vålådalen var det tänkt att man växelvis skulle snacka bridgeteori och springa i skogen. Vi två brukade promenera i synnerligen maklig takt, samtidigt som han lärde mig lite fiffigheter i schack. Ja, lite bridgegivar pratade vi också – men ve den som tog en repris! Såhär har det låtit ett flertal gånger under årens lopp. Max: ”Du har dom här korten […]” Anders: ”Ja, den given berättade du för mig för 20 år sedan! Kul spel!”
Vid ett tillfälle, när vi spelade en tävling tillsammans, så gick spelet (av någon anledning, det måste varit mitt fel) inte bra, men samvaron på kvällen och halva natten blev toppen ändå; vi upptäckte att båda hade samma ovanliga hobby – vi spelade klassisk musik på gitarr!
På senare år har vi mejlledes talat om logiska pussel och utbytt kuriosa inom skilda discipliner; tonen har alltid, åtminstone från hans håll, präglats av logik, värme och respekt.
Sedan slutet av 80-talet har jag (Johan) haft nöjet att få vara bridgepartner till Anders. Visst kunde det emellanåt bli lite häftiga diskussioner, men det blev aldrig någon varaktig ovänskap, ty Anders hade förmågan att lägga gamla försyndelser åt sidan. Jag minns t.ex. ett tillfälle, där det blev ett misstag i spelet, varpå Anders yttrade: ”Det gör inget; det där var en startlimpa.”
Sådan var Anders, han kunde lägga dåliga saker bakom sig och ta nya tag. Under alla dessa år har det varit ett nöje att spela med honom, och hans tragiska bortgång lämnar ett väldigt tomrum efter sig,
Johan Bennet
Max Ödlund
Gå till toppen