Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Sten Kindlundh

Filosofie licentiat Sten Kindlundh har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 82 år. Han sörjes närmast av hustrun Karin samt döttrarna Anna, Eva och Maria med familjer.

Några veckor före hans död fick jag ett brev från Sten Kindlundh med kuvertet som vanligt fullklistrat med frimärken i olika valörer och med titlar på både avsändare och mottagare. Sten var stor frimärksentusiast och använde gärna titlar.
Själv hade han som litteratur- och kulturvetare vid Lunds universitet många i sitt CV: filosofie licentiat, studierektor, lektor, utbildningsledare, prefekt, morfar och många fler. Själv räknar jag mig som hans vän och mångåriga arbetskamrat.
Jag ringde upp Sten och vårt sista samtal handlade mycket om hans döttrar Anna, Eva och Maria, som han alla älskade lika mycket – ”fast på olika sätt”. Vi påminde också varandra om roliga episoder på Litteraturvetenskapliga institutionen.
- Hur vi i kafferummet dagligen fick rapport om döttrarna från deras första små steg till de simresultat han stolt anslog på institutionen.
- Hur Sten inför en lektion om Goethes dikt ”Gingo Biloba” plockade gingobarr i UB-parken, som han klistrade på varje kopia till kvällskursen.
- Hur hans intresse för antikt drama tog sig uttryck i, att han ”tapetserade” väggarna i den största lärosalen med affischer från moderna uppsättningar!
Sten var en ansvarstagande studierektor, tog emot studentkullar, fördelade lektorstimmar, öppnade alla ”bruna kuvert” och höll hårt i institutionens ekonomi. Därför passade han bra som prefekt vid Teaterhögskolan i Malmö med särskilt uppdrag att ordna upp högskolans ekonomi – inte alltid någon tacksam uppgift hos de mer bohemiska medarbetarna. Men Sten klarade det bra och blev en hängiven teaterälskare.
Sten var en statens lojala ämbetsman. När han tilldelades guldmedaljen ”För nit och redlighet i rikets tjänst” var han stolt och glad. Det firades med stor fest för släkt och vänner på Kruthornsgränd, där hans flickor presenterade ett fint fotocollage över hans liv. Guldmedaljen bar han sedan gärna vid högtidliga tillfällen, till exempel när han vigdes vid sin älskade Karin.
Min man Lars-Olle har haft förmånen att i glädje och sorg vara familjens präst och vi sörjer båda vår vän Sten. Vi saknar våra samtal kring hans vetenskapliga studier i tysk litteratur, antika dramer och isländska sagor – liksom hans passionerade engagemang i stort som smått. En sann kulturbärare och verklig vän. Vi önskar att hans minne länge lever kvar.
Birgitta Armgard
f d studievägledare för litteratur- och kulturvetare.
Gå till toppen