Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Skånetrafiken gav och Skånetrafiken tog

Frank Wollheim undrar hur stor besparingen blir av att dra in ett antal busshållplatser.Bild: Hussein El-alawi
När jag gick i skolan delade Sparbanken i Lund ut en serietidning till oss barn där den vackra blonda Spara ställdes mot den fula rufsiga Slösa. Den skulle fostra oss till sparsamma barn som satte in veckopengen på bankens sparkonto. Vi fick också gratis spargrisar, dit vi förpassade våra inkomster – min veckopeng började med 10 öre, men blev till sist 25 öre. Detta fostrade oss till sparande men inte till överdrivet konsumerande medborgare. Vi lever i ett överflödssamhälle där sparåtgärder nog ibland kunde vara på sin plats. Jag vill emellertid starkt ifrågasätta en sparåtgärd som drabbar stadens busslinjer.
Skånetrafiken gav nyligen Malmös seniorer en present. Den 8 december kom ett jojo-kort i brevlådan som berättigar till fria bussresor utanför rusningstrafik. Den 9 december tog man bort ett antal hållplatser av sparsamhetsskäl. Dessutom avlägsnade man samtidigt, alltså mitt i vintern, ett antal busskurer som det inte var något fel på, dock inte av sparsamhetsskäl. De nya som nu kommer på plats, lagom till vårens ankomst, har en något elegantare sittbänk, i övrigt liknar de de gamla.
Ordet buss är en förkortning av det ursprungliga omnibuss, det vill säga buss för alla. De indragna hållplatserna drabbar alla som har svårt att förflytta sig och leder till ökad användning av bil. Bytet av busskurerna och avlägsnandet av kurerna vid de indragna hållplatserna var inte gratis.
Man kunde också nyligen läsa i tidningen att Skånetrafiken hade köpt ett antal tågsätt i onödan. Med en något bättre planering hade de sanslösa besparingarna kunnat undvikas.
Mina vänner vet att jag verkligen vurmar för fysisk aktivitet och jag har själv inte svårt att bemästra de 400 till 800 stegen som behövs för att nå de närmaste hållplatserna. Tidsförlusten på 5–10 minuter kan jag också leva med. Men jag tänker på alla patienter med nedsatt rörelseförmåga som nu tvingas till mindre miljövänliga transportmedel. Jag tänker också på alla som använder buss för att komma till en tågstation med bagage som nu frestas beställa taxi. Slutligen undrar jag över hur stor besparingen av de indragna hållplatserna verkligen blir.
Utan större hopp om att bli hörsammad ber jag därför vördsamt Skånetrafiken om att återställa de indragna hållplatserna.

Frank Wollheim

Reumatolog
Gå till toppen