Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ingrid Runsten: ”Det är inte Dansk folkeparti som förändrats utan det är Dansk folkeparti som förändrat andra partier.”

Socialdemokraterna och dess ordförande Mette Frederiksen har tagit till sig stora delar av Dansk folkepartis hårda ”utlänningspolitik”.Bild: Junge, Heiko
De nordiska länderna är olika, men ganska lika ändå. De ligger högt i olika välfärdsrankningar och ”lyckomätningar”. Samtidigt är en del invånare rejält missnöjda.
Och i det missnöjet har populistiska och nationalistiska partier växt till sig. I Sverige, Norge, Finland och Danmark har de stöd av runt 15 till 20 procent av väljarna.
I Norge är Fremskrittspartiet med drygt 15 procent av rösterna i senaste valet ett av fyra regeringspartier. Också i Finland har populister fått vara med och regera. Det ledde till att Sannfinländarna splittrades. Trots det fick de i valet nyligen 17,5 procent av rösterna. Snubblande nära största partiet Socialdemokraternas valresultat på 17,7 procent. I SVT:s Aktuellt kommenterade en finsk väljare resultatet så här:
”Det är oroande att det i Finland finns så många som inte tror på mänskliga rättigheter eller klimatförändringar.”
Ja, och inte bara i Finland.
Invandringen har länge varit frågan som delat väljarna. Nu har också klimatförändringar blivit en sådan. De som säger att klimatförändringar bara är snack och påhitt av etablissemanget söker sig till de populistiska missnöjespartierna. Det blev tydligt i det finska valet. Och det kommer att återspeglas i EU-valet.
På den här sidan Sundet är det ett val som väntar i vår. På den danska sidan är det två. Snart måste statsminister Lars Løkke Rasmussen (Venstre) utlysa val till Folketinget, det kan inte hållas senare än den 17 juni. Förra valet, 2015, gjorde Dansk folkeparti sitt bästa val hittills och blev med 21,1 procent näst största parti.
DF har inte velat sitta i regering, DF vill istället att regeringen ska vara beroende av deras stöd, de vill skjuta de andra partierna framför sig. Lars Løkke Rasmussen har skruvat åt invandringspolitiken steg för steg och DF talar nöjt om det ”paradigmskifte” partiet åstadkommit. Nu handlar det inte längre om integration utan om återvändande. Inte ens kvotflyktingar tas längre emot och riktiga bottennapp är smyckeslagen, särskilda regler i det som kallas ghetton och ett utresecenter på ön Lindholm.
Nu har DF inte längre samma medgång i opinionen. Det går däremot bättre för de danska Socialdemokraterna. Deras ordförande Mette Frederiksen har tagit till sig stora delar av DF:s hårda ”utlänningspolitik”. DF kan mycket väl bli samarbetsparti till S istället efter valet.
Det finns de i Sverige som sneglar på Danmark och ser DF:s tillbakagång i opinionen som ett tecken på att det går att bryta högerpopulistiska framgångar genom att samarbeta istället för att isolera. Som tycker att svenska konservativa och liberala partier kan göra samma sak och säkra framgång, budgetar och så småningom regeringsmakt.
Men det är inte DF som förändrats utan det är DF som förändrat andra partier. Venstre vet inte vilka de är längre. Nu sitter de där utanför den rödvita handelsboden, deppar över opinionssiffrorna – och undrar om det stod liberal på den borttappade papperslappen. Och danska S kan gå samma väg.
De nordiska länderna är som övriga Europa, överallt finns de högernationalistiska partierna. Ge dem del i regeringsmakten, gör dem till stödpartier eller försök isolera dem, de är ungefär lika starka oavsett vilket. Men skillnaden är att när de släpps fram till makt och inflytande sprider de sin ideologi och förändrar inte bara samhällen utan också de partier de samarbetar med.
Det är en lärdom att dra av det danska exemplet.
Gå till toppen