Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Terrorism rimmar alltför väl med nånannanism.

Sörjande efter terrordåden i Sri Lanka.Bild: Gemunu Amarasinghe
Reaktionerna efter påskhelgens terrorattentat i Sri Lanka kändes igen från tidigare dåd. Omskakade vittnen sade sig inte ha trott att något sådant kunde hända där. Det är mänskligt att på så vis skjuta det hemska ifrån sig och tänka att hotet främst finns någon annanstans. Men verkligheten har beklämmande ofta påmint om att terrorn kan slå till i princip var som helst.
Antalet offer efter de samordnade självmordsattackerna uppgick på tisdagen till över 320 döda och cirka 500 skadade. Minst 45 av de dödade uppgavs vara barn och omkring 35 utländska medborgare. Medan flaggorna vajade på halv stång började de lankesiska myndigheterna också tala om missänkta gärningsmän och motiv. Två lokala extremistgrupper pekades ut som inblandade och ett fyrtiotal personer har gripits misstänkta för koppling till dåden.
Preliminära utredningar sades samtidigt peka på att attackerna, som bland annat riktades mot kristna kyrkor, var en hämnd för terrordåden mot muslimer i staden Christchurch i Nya Zeeland i mars. En talesperson för regeringen uttryckte misstankar om stöd från internationella terrorgrupper. Det ses som mindre sannolikt att förhållandevis små och okända inhemska terrorgrupper på egen hand skulle kunna ha lyckats planera och utföra så omfattande dåd.
Terrorsekten IS säger sig ligga bakom attackerna, men någon sådan koppling är hittills inte belagd. Klart är hursomhelst att lankesiska jihadister som stridit för IS i Syrien och Irak kan ha återvänt till Sri Lanka på senare tid. Och det har funnits mer konkreta varningstecken än så.
För ungefär två veckor sedan fick lankesisk polis en varning om att en inhemsk islamistisk grupp planerade terrordåd mot kyrkor i landet. Men inga åtgärder vidtogs. Regeringen lovar nu att undersöka varför.
Till saken hör att det pågår ett bråk mellan presidenten och premiärministern som gjort att den senare inte alltid fått del av underrättelseuppgifter. Detta påminner om vikten av att aldrig låta politisk prestige gå före det bästa för ett land. Om dåden gått att förebygga med bättre informationsgång är förstås en rent hypotetisk fråga och skulden ligger i vilket fall på terroristerna. Men nog är det märkligt att lankesiska myndigheter, med erfarenheter av självmordsdåd från det långa inbördeskriget, inte tog varningarna på större allvar.
Sri Lanka har fått en ny vår sedan inbördeskrigets slut 2009. Turisterna har återvänt och gett ett ekonomiskt uppsving. Nu riskerar turistinkomsterna att sjunka igen. I värsta fall blossar också gamla konflikter upp på nytt. Spänningarna mellan olika folkgrupper finns kvar och muslimer har tidigare angripits av buddistiska extremister. Risken för hämndaktioner är uppenbar och de styrande i Sri Lanka måste samla sig för att försöka förebygga ytterligare tragedier.
Men även andra länders regeringar har, efter påskhelgens dåd, skäl att stanna upp och reflektera kring om de underskattar hotet från terrorismen.
Den utropade militära segern över IS får inte leda till mindre vaksamhet och beredskap mot terror. Att hindra etableringen av ett extremt kalifat geografiskt är inte detsamma som att stoppa det ideologiskt. Terrorister världen över fortsätter med sin vidriga metod – att med extremt våld mot värnlösa civila försöka sprida skräck och ställa folkgrupper mot varandra.
Inför detta får öppna samhällen aldrig vara naiva. Inte för ett ögonblick duger det att ge avkall på vaksamhet, beredskap och försvar. Terrorism rimmar alltför väl med nånannanism. Inget land kan avfärda hotet som någon annans problem.
Gå till toppen