Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konsert

Lovande debut för Daniel Kuzmins stråktrio

Henrik Halvarson imponerades av den nya ensemblen som debutspelade på Dunkers.

Daniel Kuzmin.Bild: Aldegonde Le Compte

Daniel Kuzmins stråktrio

KONSERT · KLASSISKT. Daniel Kuzmin, violin; Markus Falkbring, altfiol; Gustav Ölmedal, cello. Dunkers kulturhus, Helsingborg, 24/4.

Kammarmusik är något som många av musikerna i Helsingborgs symfoniorkester ägnar sig åt. Ofta handlar det om tillfälliga konstellationer med både blåsare och stråkar, som bland annat framfört klassiska verk som till exempel Schuberts ”Oktett” och Brahms och Mozarts ”Klarinettkvintetter”.
Under årens lopp har det också formerats fasta ensembler ur HSO:s led, som exempelvis den saligen avsomnade Helsingborgs stråkkvartett och den nu aktiva Virtuakvartetten. Alla dessa musiker har berikat Helsingborgs musikliv med sin entusiasm och sitt engagemang. De har bjudit på både klassiska verk och sådana som ligger mer perifert till i repertoaren. Till den senare kategorin hör den stråktrio som bildats av tre stämledare i HSO: Daniel Kuzmin, Markus Falkbring och Gustav Ölmedal.
Vid sin debutkonsert på Dunkers kulturhus spelade trion tre verk som jag inte kan minnas att jag tidigare hört i stan: Jean Sibelius lilla stråktrio i g-moll, Ludwig van Beethovens op 9:3 i c-moll och Ernö von Dohnányis "Serenad". Ett program som balanserade mellan bakgrunden i 1700-talets mer förfinade underhållningsmusik och nyare tiders krav på tyngd och substans.
Den unge Sibelius ofullbordade håller på att sprängas av musikens inre tryck och tycktes formligen ropa efter mer klangresurser i detta passionerade framförande. Den dramatiska nerven i Beethovens c-molltrio hålls mer i schack och balanserades bland annat av en nästan mozartskt klingande långsam sats. Mest renodlat diverterande var Dohnányis "Serenad". Här kombineras klassicistiskt lätt anslag med en senromantisk touch.
Det fanns mycket att glädjas åt under denna konsert. Det märks att de tre är rutinerade kammarmusiker. Deras samstämmighet i spelet var tydlig redan i de första takterna i Sibelius och gav Beethoven en extra skjuts. Vad jag möjligen kunde sakna var den extra finessen i Dohnányi. Men den kommer säkert med tiden.
För jag hoppas att trion kan bli lika framgångsrika som deras mer kända kollegor i trion Zilliacus Person Raitinen. Men hoppas då att man väljer ett lättare namn!
Gå till toppen