Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Lundabandet Hedda Hatar är äkta vara med framtiden för sig

Jonn Palmér Jeppsson hör ny gammalrock som går att relatera till.

Bild: Anders Roos

Hedda Hatar

ROCK. I'm not nice.

Miljoner människor går omkring och inbillar sig att Greta Van Fleet räddar rocken, när de egentligen bara är värda ett pris för bästa maskeradkostym. I Skåne vet vi bättre. Här finns äkta vara i form av Hedda Hatar, ett Lundaband som också brukar få etiketten ”sjuttiotalsrock” men gör något konstruktivt av sin nostalgi inför föräldrarnas lp-samling.
Ljudet på debutalbumet är retro – skivan är inspelad i stort sett live i studion, på analog utrustning och med publik i rummet – men Robert Plant skrev aldrig relaterbara låtar om att gå till vårdcentralen eller om att be folk hålla käften. Man får vända sig till black metal för att höra råare skrik än de som sångerskan Aimee Hansén ger ifrån sig i titelspårets refräng (dröm: ett helt album med den rösten). Musiken är koncis och energisk, men allra mest koncentrerad i den återhållsamt molande ”Hymn for the heavy hearted”.
Bäst av allt: de här unga musikerna har så mycket framtid kvar att ta vara på.
.
dd
Gå till toppen