Urvalet var minst sagt begränsat. Eftersom regeln säger att en ständig sekreterare inte får vara över sjuttio uteslöt det alla som för närvarande sitter i Svenska Akademien – förutom Mats Malm, juristen Eric M Runesson och språkforskaren Tomas Riad. Runesson hade redan meddelat att han är heltidssysselsatt som domare, Riad kan möjligen anses belastad för tidigare jävsproblematik. Summa summarum var den så gott som nyblivne ledamoten Mats Malm den bästa tänkbara kandidaten bland inga andra.

Den post han tillträder var för inte särskilt länge sedan den mest prestigefulla man kunde tänka sig. Nu framstår jobbet ungefär lika lockande som att headhuntas till ny boss för Swedbank. Det kan nog tänkas att vad som behövs för att reda upp i röran är just en person vars lugn och administrativa förmåga framhävs.

Samtidigt kan valet vara en fingervisning om Akademiens framtoning den närmaste framtiden. Efter en rad primadonnor som solat sig i sekreterarstolens rampljus – en stillsam byråkrat.

Eftersom Malm är så oprövad som akademiledamot och hittills hållit låg profil är det svårt att säga något om vad han kan tänkas åstadkomma. Men en titt på hans meritlista är lovande: han har disputerat på göticismen och översatt isländska sagor, samtidigt sysslar han med digital utveckling, inte minst som föreståndare för det fantastiska nätbiblioteket Litteraturbanken. Arkivdamm och teknisk framkant på en och samma gång. Kanske kan han bli den nödvändiga bryggan mellan det gamla och det nya i Svenska Akademien.

Frågan är om de svåraste prövningarna kommer att komma inifrån Akademien – eller utifrån. Både utsparkade Katarina Frostenson och kvarsittaren Horace Engdahl har aviserat nya böcker med deras egna versioner av krisen i Akademien. Ingendera lär gjuta olja på vågorna.

Att i det läget chefa över de sargade Aderton kräver mer än en skicklig administratör med kunskaper i runologi – det gäller också att Mats Malm visar sig vara en god psykolog.