Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Damberg till skånsk attack. Valde Staffanstorpsvapnet.

SSU:s Amanda Svensson och inrikesminister Mikael Damberg (S), två av talarna när Socialdemokraterna firade första maj på Sundspärlan i Helsingborg.Bild: Britt-Mari Olsson
När inrikesminister Mikael Damberg (S) kom till Skåne för att fira första maj kunde utgångsläget ha varit bättre. Solen kunde absolut ha värmt upp småhuttrande deltagare i demonstrationståget mer effektivt. S-regeringen kunde ha gjort mindre provokativa utspel som uppvärmning till arbetarrörelsens högtidsdag.
Det kan tyckas modigt. Eller mindre begåvat. Veckan före första maj sjösattes utredningen om en moderniserad arbetsrätt och fler undantag i turordningsreglerna.
Denna fråga har väckt protester i rörelsen, inte minst inom LO.
När tåget på förmiddagen lämnade Sundstorget i Helsingborg för en timslång promenad mot Sundspärlan var det egentligen bara ett plakat som vittnade om missnöje med en eventuell framtida uppluckring av las-reglerna:
”Det behövs mer anställningstrygghet. Inte mindre.”
Ett nålstick till de egna, kanske mer än till de liberala samarbetspartierna C och L, som äntligen fått igång en välbehövlig översyn av en stel svensk arbetsmarknad.
Det officiella mottot för årets första maj – ”Trygghet, demokrati, sammanhållning” – fick hur som helst störst och bäst utrymme i tåget.
Det var också god stämning i leden. Internationalens ord ”Upp till kamp” fick extra tyngd med hjälp av importerat brass; danska Kronborgbrass hade tagit färjan över från Helsingör för att kompa på tubor och taktfasta pukor.
Oppositionsrådet Jan Björklund (S) gladdes åt att de närmare 200 personer som slutit upp i tåget – en mobilisering tack vare, menade han, den hetaste lokala frågan: att alliansen och SD i Helsingborg kan tänka sig att sälja det kommunala energibolaget Öresundskraft. Frågan är en het potatis. Och hetare kan den bli om rödgröna aktivister lyckas samla namnunderskrifter nog för en rådgivande folkomröstning.
Björklund, som betonar hur klokt det är om det offentliga äger infrastrukturen i samhället, tycks säker på att folket skulle svara ”rätt” om frågan gick till omröstning. Han möter själv borgerliga väljare som ber S att fortsätta motståndet mot en utförsäljning.
Väl framme vid danspalatset Sundspärlans utescen – där en banderoll frågade ”Vad ska borgarna sälja ut härnäst?” – var det just frågan om Öresundskraft som minister Damberg inledde med. Han beskrev kampen som en strid värdig ett parti som i år fyller 130.
Plötsligt brann det till i Damberg. När han kom in på hur Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna agerar slog han fast att ”anständighetsgränsen redan är passerad”. Han lyfte särskilt fram den moderata reformagendan i Staffanstorps kommun, där M styr med SD i en ”populistisk utspelshöger” som slår ”stenhårda slag i luften”.
Att bekämpa klyftor, förkunnade Damberg, har ända sedan starten legat i det socialdemokratiska partiets DNA. Dagens växande ekonomiska orättvisor ska motas tillbaka. Dock nämnde Damberg i detta sammanhang ingenting om att S-regeringen är i färd med att avskaffa värnskatten, den som gör att höginkomsttagare måste betala mer i skatt.
En stund senare i talet ville Mikael Damberg dock vara fullständigt ärlig genom att säga att S inte älskar ”allt i det där avtalet”, det vill säga det 73-punktsprogram som S, MP, C och L enats om. Han lät förstå att en avskaffad värnskatt inte är S-politik.
Taktiskt smart, måhända, att hävda att Liberalerna fått igenom en avskaffad värnskatt. Men det är en sanning med modifikation. När en S-regering införde skatten 1995 sades den vara tillfällig. Nu har den varit tillfällig i snart ett kvarts sekel – och Damberg hade kunnat stötta L i denna fråga.
Men Mikael Damberg fann det viktigare att påminna om allt S fått genom uppgörelsen:
Att SD hålls utanför makten. Tusentals fler anställda i vård och omsorg. Avskaffad så kallad pensionärsskatt. Satsningar på lärare och lärarassistenter. Tre dagar ledigt i en familjevecka. Sist men inte minst … att Stefan Löfven sitter kvar som statsminister.
För det är sant som ofta sägs. Löfvens och Dambergs parti trivs allra bäst i solen.
Gå till toppen