Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Minnesord om Hans Klette

Professor emeritus Hans Klette, Lund, har avlidit i en ålder av 88 år. Närmast sörjande är hustrun Tove och barnen Helena, läkare, Göteborg, och Martin, jurist, Stockholm, samt dottern Maria, psykolog, från ett tidigare äktenskap.

Hans Klette var född 1930 i Mörbylånga, där hans far var landsfiskal, och tog studenten 1949 i Kalmar. Efter militärtjänsten kompletterade han med latin för att kunna studera juridik i Lund. Hans var starkt engagerad i samhällsdebatten i 1950-talets Lund, deltog aktivt i Nordiska Sommaruniversitetets tvärvetenskapliga verksamhet och studerade humaniora vid sidan av juridiken.
Tillsammans med ungdomsvännen Björn Fremer grundade han 1952 jazzklubben Studio 52 i Akademiska Föreningens tegelborg. Hans starkaste kulturella intresse var teatern och han deltog i Lilla Teaterns experimentella verksamhet och senare i Studentteatern. Han medverkade där i Becketts pjäs ”Slutspel” och kreerade sin roll under antaget namn för att inte förarga de konservativa juristprofessorerna med att han deltog i en så ”obskyr” verksamhet.
Som många andra ungdomar ville Hans komma ut i världen efter 2:a världskrigets ragnarök. 1953 fick han ett stipendium för att studera religionshistoria och religionsfilosofi i New Delhi och åkte som enda passagerare med ett handelsfartyg till Indien. Hans lärare civilrättsprofessorn Per Stjernquist var ordförande för den internationella kursen, som under 50-talet inledde höstterminen vid Lunds universitet.
Kursen ledde genom en energisk insats av Lunds Rotaryklubb fram till grundandet av Internationella studenthuset i Lund, som invigdes av Dag Hammarskjöld den 4 maj 1959. Hans blev dess förste husförman, och som en av pionjärerna i detta optimistiska framtidsbygge lärde jag då känna honom.
Påsken 1960 deltog vi båda i Lunds Akademiska Journalistklubbs resa till Polen och Berlin och delade hotellrum i Warszawa, Kraków och Berlin. Jag kunde inte ha fått en bättre rumskamrat än denne sympatiske jurist med sina vida intressen. I Berlin tog Hans mig med till Brechts teater i Östberlin, där han visste hur man skulle fixa biljetter som var reserverade för partipamparna. På så vis fick vi från tredje bänkraden se Ernst Busch i sin oförglömliga glansroll som Galilei i ”Leben des Galilei”.
Trots Hans humanistiska studier och stora teaterintresse var det juridiken som blev hans öde. Hans forskningsområde var rattonykterhetsbrott, där han blev en pionjär och omsider både juris och filosofie doktor, i straffrätt respektive i kriminologi. Vid olika tillfällen vistades han som gästprofessor vid Berkeley University i Kalifornien. Efter lång och trogen lärartjänst utnämndes han 1990 till professor i straffrätt vid Lunds universitet.
Efter pensioneringen var Hans i 15 år ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund. En gång hade vi sällskap på tåget från Stockholm till Lund, och Hans berättade då på sitt lågmälda vis om denna verksamhet. Han hävdade att man i Sverige brydde sig mer om brottslingarna än om de drabbade och ansåg att han hade ett ansvar att ställa sin juridiska sakkunskap till brottsoffrens förfogande.
Hans var inte blott en lysande jurist utan även en sann humanist med ett beundransvärt samhällsansvar. Det känns som en stor fömån att ha fått räkna sig som vän till denne alltid lika älskvärde gentleman.
Jan Torsten Ahlstrand
Gå till toppen