Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Vår kommunikation riskerar att bli lidande

Felaktigheterna med ”vart” har ju kommit först efter millennieskiftet och kanske skulle en förklaring kunna ligga i det norrländska dialektala bruket av ordet ”vars” i stället för var, funderar Björn Emland i sin text om det svenskan språket.Bild: NORA LOREK / TT
Angående Maria Bergs insändare om språkförfall 25 april kan jag bara helt hålla med och berömma.
Läs också Svenskan förändras, men måste vi verkligen ha dessa fula t-ljud överallt?
Förutom de nämnda problemen med -t är det ju bekant att amerikanskan har stort inflytande i vår tid (liksom latin, tyska, franska, brittisk engelska haft tidigare epoker, då dessa varit ”maktcentra”) och att därför engelsk avstavning blivit oerhört vanligt – till exempel sjuk gymnast i stället för sjukgymnast) – vilket leder till mycket förvirring. Även en massa trendiga slangord kommer ju via populärkultur/film därifrån, så svenskan (precis som under de tidigare epokerna) blivit alltmer uppblandad med begrepp som softa/chilla, nice, dyr-ish och halva meningar kan bestå av svenska respektive amerikanska ”filmrepliker”. Till och med många unga kvinnor säger ständigt ”mannen” till varandra, då det väl är viktigt att ta efter de manliga begreppen, men vad leder inte det till för märklig vilsenhet?
Likaså är syftningsfel otroligt vanliga idag, inte minst inom journalistiken, det vill säga att en bisats som följer på ”som” i en mening egentligen syftar på något helt annat, med stor förvirring som följd. Till exempel: ”Försäljningen av nya bilar i USA, som väntas krympa nästa år...” Det är ju inte USA som väntas krympa utan bilförsäljningsmarknaden, men det är ju faktiskt det det står. Likaså är det väldigt vanligt i uppräkningar att skriva till exempel ”Han läste om prins Daniel och kronprinsessan Victorias vigsel”, det vill säga läste dels om prins Daniel, dels separat om kronprinsessans vigsel – med vem, kan man undra? Det rätta svaret ska så klart vara ”prins Daniels och kronprinsessan Victorias vigsel”. Ett s kan betyda så mycket.
Den epidemiska sammanblandningen av var och vart används ju numera av både lärare, rektorer, politiker och akademiker, även äldre personer som tidigare alltid sagt var har nu uppenbarligen blivit osäkra eller vill vara trendiga och gått över till det felaktiga. I film- och teatersammanhang blir det än mer tokigt om man som i till exempel SVT-serien ”Vår tid är nu” i 1940-tal låter personerna säga ”vart bor du”, för det fanns garanterat ingen som på den tiden skulle säga så. På ett av länets största museum stod en pedagogisk skylt bredvid en blomstermonter: ”Vart växer blommorna?” (mot himlen?), när det som åsyftades var i vilken naturmiljö de blommorna kunde finnas.
Så efterhand kommer kommunikationen oss emellan att bli alltmer svår och vilseledande, därmed också klyftorna mellan mer eller mindre bildade grupper, och det kan rasera ett helt samhälle, så det är inga bagateller det handlar om. Visst förändras språk med tiden med nya låneord, förenklingar etcetera, men förändringar ska ju inte vara det samma som sammanbrott av språket, vilket skapar en galopperande fördumning av vårt gemensamma samhälle. Svenska Akademien, som har som huvuduppdrag att förvalta svenska språkets regelverk, är ju tyvärr själv i liknande situation som språket. Språkrådet hör man heller inte mycket av i samhället; de flesta vet väl inte ens att det existerar.
Felaktigheterna med ”vart” har ju kommit först efter millennieskiftet och kanske skulle en förklaring kunna ligga i det norrländska dialektala bruket av ordet ”vars” i stället för var. Kanske har den stora inflyttningen till sydligare städer eller den ökande lockelsen hos mer långväga studenter att studera vid universitet i Umeå, Luleå, Sundsvall etcetera gjort att dialektala missförstånd sedan spridit sig söderut till allmänt språkligt osäkra grupper av unga. Vissa kan kanske också tro att vart är den ”finare”, korrekta formen och var en ”förenklad” form och för ytterligare andra har det sedan blivit trendigt ”trotsig” slang. Vill vi motverka växande sociala klyftor är det skolundervisningen och språket som är grunden för det.

Björn Emland

Gå till toppen