Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Maria Maunsbach: När glassbilen ljuder utbryter pappornas sociala batalj

Ljudet av glassbilen ekar över hela kvarteret och reaktionen sprider sig som svallvågor, port efter port öppnas och slår igen – jag sätter mig vid fönstret för att betrakta skådespelet. För det som sker när glassbilen kommer, det är konst i genren mänsklig interaktion.

Berätta inte att det går lika bra att köpa glass i närbutiken, skriver Maria Maunsbach. Arkivbild.Bild: FREDRIK SANDBERG / TT
Detta är en text av en fristående krönikör. Åsikterna är skribentens egna.
Till min gata, en sidogata till Nobeltorget, kommer glassbilen vid sjutiden på kvällen – beredskapen är stor från 18.45, då gör de första glassintressenterna entré på gatan. De som ansvarar för glassinköp på min adress är till nittio procent män, pappor. De smyger ut, lutar sig mot husväggarna – försöker aktivt att se obrydda ut. De plockar upp sina telefoner, scrollar, vänder ner blicken, de gör något viktigt: de väntar. Om de har några ungar med sig ut? Oh nej, inga barn syns – kanske är stämningen alldeles för hätsk för att barn ska få följa med.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen