Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Marcus Ekdahl: På ren skånska – följ med på vår dialektresa

”En skåning i tv. Hur tänkte ni där? Spotta ut gröten och prata så att man förstår!”.
Kvinnan i luren var skoningslös. En skåning som nyhetsuppläsare i en norrländsk tv-kanal. Det var över gränsen.
Det hjälpte inte att jag skämtsamt försökte avsluta samtalet med att ”alla gillar väl en gåsapåg från Skeeåne”, så där lite härligt brett.
Hon å sin sida avslutade med en förolämpning på norrländska, som jag inte fattade.
Det var varken första eller sista gången jag fått förklara och försvara min skånska.
Den skånska dialekten väcker känslor. Den älskas och den hatas. Den lämnar få oberörda.
För ett otränat öra är den en och samma. Men det finns otaliga dialektala varianter.
Skillnaderna är milsvida mellan malmöitiskans ”aaaa-dääoou”, nordvästskånskans ”büssen rüllar” och göingskan där man ”pradar och äder”.
Att dialekter blandas upp och tunnas ut är ett faktum. Så har utvecklingen sett ut sedan andra världskrigets slut. I takt med att världen blivit mindre har lokala variationer av språket slätats ut.
Karaktäristiska skånska uttryck blir allt sällsyntare och idag har vi inte några större problem att förstå varandra, oavsett var i Skåne vi bor.
Men en dialekt kan inte dö.
Det kommer alltid finnas en rad språkliga kännetecken som avslöjar var i det skånska landskapet du kommer ifrån.
Själv är jag fascinerad av variationerna. Inte bara de rent språkliga utan också kopplingen till identitet och historia, rötter och minnen.
Bygdemålet på Österlen andas uppväxtens somrar. I pappas göingska kan jag känna generationer skogsbors envishet. Och min gamla journalistlärares ”klydda ente ti' de”, på skorrande malmöitiska, dyker upp varenda gång jag sitter med en svår text.
Illustration: Kalle Elmqvist (foto: Stefan Nilsson, TT)
På HD och Sydsvenskan skriver vi i första hand om Skåne för skåningar. En satsning på den skånska dialekten känns därför helt naturlig.
Nu vill vi ta med dig på en två veckor lång dialektresa. Du kommer att kunna läsa – och lyssna – dig igenom vår resa från Lönsboda i norr till Ystad i syd, från Simrishamn i öst till Helsingborg i väst.
Vi ska försöka reda ut hur skånskan har utvecklats, var den står idag och hur det egentligen står till med våra diftonger, skorrande r och vår språkmelodi.
Med hjälp av vår dialektkarta vill vi ringa in så många variationer av skånskan vi kan. Men vi behöver din hjälp! Känner du att vi missat någon särpräglad variant av skånskan så hör av dig. Har du en specifik fråga kan du från och med måndagen den 6 maj chatta med forskare och dialektexperter. Vi hoppas med denna satsning kunna ge dig svaren på allt du någonsin önskat veta om den skånska dialekten.
För egen del tog det flera år innan jag fattade att min barndomsväns föräldrar faktiskt inte hette ”Mior och Faur”. Som femåring var det oerhört förvirrande. Lite kunskap hade besparat dem, mig och mina egna föräldrar en del pinsamheter.
Gå till toppen