Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Sven-Åke Olofsson: ”Gatans rättvisa skipas inte i samhällets rättssalar.”

Bild: Erik Nylund
I påskhelgen mördades två unga Landskronabor när de satt i sin bil på bostadsområdet Fredriksdal i Helsingborg. De är bara två av de många offer som gängkrigen krävt.
Samhället kan framstå som hjälplöst och verkar gå i baklås när varken överlevande offer eller vittnen vill prata med polisen. Gatans rättvisa skipas inte i samhällets rättssalar.
En av de mördade hade tidigare varit misstänkt i ett morddrama i Helsingborg men friats.
Polisens information till allmänheten verkar sett utifrån något ryckig. I det nu aktuella fallet i Helsingborg sade en polischef direkt att det kunde handla om en isolerad händelse som inte triggade iväg hämndåtgärder. Ser man till fallet verkar ett sådant synsätt märkligt. På samma sätt som i de fall polisen sagt att allmänheten inte behöver vara orolig. Gängen siktar på varandra, inte på oskyldiga medborgare. Denna sangviniska syn har naturligtvis fått revideras i takt med att oskyldiga drabbats på olika håll i landet.
Med jämna mellanrum återkommer förslag på att försöka medla mellan gängen. Tanken är naturligtvis att gängmedlemmar är medvetna om att deras liv är i fara.
Forskaren och sociologen Amir Rostami har i en avhandling behandlat denna problematik. Han menar att de flesta gängkrig slutar med att de sluter fred. Maffian i USA sökte sig mot uppgörelser när kriget blev för hett. Motorcykelgängen här hemma likaså. Olika former av dialog har prövats men resultatet är knappast imponerade.
Frågan är om man kan hoppas på föräldrarna till gängkriminella. Amir Rostami har inte stort hopp. Föräldrarna har redan tappat kontrollen om deras barn begår våldsbrott. Han menar att vi inte kommer åt strukturer genom att släcka bränder. Vi måste helt drastiskt bygga bort de miljöer som skapar utanförskapet.
Men ska samhället medla alls? Och vad blir resultatet av en fred där gängen fortsätter att odla sin kriminella verksamhet samtidigt som de inte längre behöver se sig över axeln för att andra gäng vill åt dem?
Polisen ska naturligtvis inte medla mellan kriminella. De ska gripa dem. Såväl poliser som andra myndigheter hade hamnat i en ytterst falsk situation om man försökt få förtroende från gängen i en dialog. Återstår välmenande fristående initiativ. Troligen ganska meningslöst.
Nej, blir det fred mellan gängen blir det på deras villkor och initiativ. Tanken är då självfallet att den kriminella verksamheten, främst narkotikaförsäljning, kan ske under för de inblandade trygga former. Att samhället skulle tjäna på detta förefaller naivt.
Samhällets fokus måste vara att lagföra gängen med ständigt större resurser och se till att vittnen får allt möjligt stöd samtidigt som gängmedlemmarnas bakgrundsmiljöer förändras dithän att de inte ständigt producerar nya kriminella. En större utmaning för rättssamhället går knappast att tänka sig. Det leder också till en viss pessimism inför framtiden.
Gå till toppen