Tänk dig att du ska gå på rockklubb. Du lotsas in genom kompakt mörker till själva klubben. Du går runt bland udda karaktärer och väntar på att bandet ska börja spela när ögonen plötsligt anpassar sig till mörkret och du inser att det är du som står på scenen. En bit bort längre ner står 50 personer och tittar på dig när du går runt på rockklubben. Du har omedvetet blivit en del av performanceverket ”Animal”.

För den stora delen av den besökande publiken har lotsats till en plats utanför rockklubben och tittar in som genom ett tittskåp. Och personerna som står bredvid dig på scenen kan vara skådespelare. Du vet inte.

Performanceverket ”Animal” på Lilith Performance i Malmö består av många olika delar. På scenens scen står Cecilia Nordlund och hennes medmusikanter i Fullmånen från Helvetet, men det är ändå inte de som står på scenen.

– De är bara Bandet och de spelar på Klubben. Man kan tänka sig att det är 70- eller 80-tal i antingen London eller New York, säger Petter Pettersson på Lilith Performance.

Det som pågår på scenen är en loopad handling där 28 skådespelare utgör en fejkpublik som Lilith Performance har regisserat som 28 olika livsöden. Samtidigt släpper Lilith Performance kontinuerligt in en grupp på runt femton besökare bland dem.

– Vissa blir utvalda i garderoben, andra står utanför och tittar in och väljer att gå runt för att komma in i klubben. På baksidan finns det en klassisk nattklubbsingång med lampor och där finns en dörrvakt som väljer när hon släpper in folk. Vissa av besökarna som kommer in kanske kommer att göra spelet bättre än våra skådespelare. Vi kommer att släppa in både excentriska personer och sådana som vill hålla sig i bakgrunden. Verket är som en filmduk där man kan välja att själv gå in och vara med i filmen och där vara fri att agera hur man vill, berättar Elin Lundgren.

Den som stannar längre än en halvtimme i rockklubbsmiljön kommer att märka att handlingen börjar upprepas. Då har den halvtimmeslånga loopen börjat om.

För Cecilia Nordlund har arbetet med ”Animal” återkopplat henne till tiden som sångerska i 90-talsrockbandet Souls som turnerade i USA och var framgångsrika i indiekretsar.

– Jag har funderat mycket på rockmyten ända sedan dess. Jag har haft perioder där jag har försökt komma så långt bort som möjligt från det. Men det är spännande med myter, normer och roller vi tar. På 90-talet fick man verkligen kämpa för att se så rockig som möjlig ut. Idag går man in på typ Zalando och köper ett rock-kit där och så är man färdig, säger Cecilia Nordlund.

Hon berättar att hon på scenens scen här kan gå in och jobba fullt ut med alla rockklyschor och överdriva.

– Jag hade ju ett band som hette Sunshine Rabbits tidigare där jag hade en karaktär som hette Mama Fearless och nu har jag väl plockat fram henne här. Vi leker rockstjärnor och bättre jobb kan man väl inte ha? säger Cecilia Nordlund.

Samtidigt menar Petter Pettersson att ”Animal” är ett rätt sorgligt stycke.

– Vi vill ju tro på den här fiktionen som vi upplever när vi går på konsert. Vi vill ju att det här är på riktigt och att det bara händer just nu, men i själva verket fortsätter ju den här stjärnan och gör precis samma sak framför nästa publik. Vi vill vara med i en grupp som upplever detta enbart nu. Cecilia har skrivit en ny låt där hon bland annat sjunger ”Fuck them all” och det är ganska ospecificerat vem det är som ska dra åt helvete, men det viktiga är att det är vi som ber dem dra åt helvete för då enas vi i en kamp, säger Petter Pettersson.