Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Grammatiken borde få ta mer plats i skolan

Maria Berg har invändningar mot en del av de låneord som kommit in i det svenska språket.Bild: NORA LOREK / TT
Den 3 maj kommenterade Björn Emland min insändare från den 25 april, som handlade om överanvändningen av t-former i nutida svenska, och resonerade vidare omkring förändringar som han fann mindre önskvärda.
Jag håller med om att det som pågår kan bidra till klyftor i samhället. Det sägs ofta att låneord berikar språket, men jag kan inte förstå på vilket sätt det skulle berika svenskan att lägga till numera verkar heta ”addera”, upprepa ”repetera”, föråldrad ”daterad” och vedertagen sanning ”konventionell visdom”. Tvärtom tror jag att den snabba utskiftningen av ordförrådet har gjort det svårare för delar av befolkningen att förstå till exempel vad som står i tidningen. I värsta fall bidrar utvecklingen till den farliga misstro mellan ”vanligt folk” och eliten, som ju är ett tema i vår tid.
Ett konstruktivt sätt att förhålla sig till det som händer är i min värld att se på orsakerna – och nu återgår jag till att skriva om det jag kallar t-sjuka. Idag har de flesta av oss mobiltelefoner, som föreslår ord för oss när vi börjar skriva något. Innan min mobil hade lärt sig hur jag uttrycker mig, föreslog den alltid neutrum-formen - det vill säga t-formen (vanligt, roligt, hemkommet) - först nästan varje gång jag ville skriva ett adjektiv eller particip. Hade jag varit osäker, hade jag kanske bara valt den varje gång, och då hade telefonen fortsatt att föreslå den.
Jag tänker också, även jag, på skolornas svenskundervisning. I min omgivning finns många som har svenska som andraspråk och ibland blir jag ombedd att förklara saker eller rätta texter. Det vanligaste felet som jag stöter på är just överanvändning av t-former. En kvinna berättade för mig att hon alltid hade känt sig osäker på böjningen, och att ingen någonsin hade förklarat för henne hur den fungerar. Till sist hade hon medvetet valt att alltid skriva t - väl vetande att det inte var korrekt, men i hennes värld var det rationellt, då hon uppfattade dessa former som vanliga.
Kvinnan hade kommit till Sverige som sexåring och gått tolv år i svensk skola, utan att någon verkade ha försökt hjälpa henne att komma tillrätta med kongruenssystemet. Jag har själv ofta stött på attityden att grammatik är något gammaldags och förstockat som man inte behöver syssla med i modern språkundervisning. Får eleverna bara prata och läsa tillräckligt mycket på målspråket, så kommer struktur och böjning av sig självt! Jag tror tyvärr inte att den attityden håller. Svensk skola borde uppvärdera grammatikundervisning. Jag tror också att det vore fruktbart, att i högre grad låta elever jämföra och översätta mellan olika språk, dialekter och språkgenrer – så som slang och formell svenska - och diskutera skillnader och likheter mellan dem. Det hade förhoppningsvis kunnat bidra till en språklig medvetenhet som hade kunnat hjälpa på många områden, och vara till gagn för många.

Maria Berg

Gå till toppen