Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Andreas Ekström: Problemet med Facebook är Facebook

Facebook säger sig vilja satsa på integritet, men själva affärsidén bygger på motsatsen. Andreas Ekström läser en drabbande inifrånskildring av Mark Zuckerbergs maktsfär.

Mark Zuckerberg talar vid utvecklarkonferensen F8 i San José.Bild: Marcio Jose Sanchez

Roger McNamee

Zucked – waking up to the Facebook catastrophe. Penguin Press.

Mark Zuckerberg har världen lärt känna vid det här laget. Han är en introvert, strategisk, analytisk och vid behov hårdhänt företagsledare som vid 35 års ålder har en makt som vida överstiger någon annans, utom möjligtvis några länders statsöverhuvuden.
I sin ofta citerade biografi över Jan Stenbeck påpekar Per Andersson att det som provocerade omvärlden med Jan Stenbeck var hans relativa enkelhet. I sitt ”Sommar” i P1 inledde telekommagnaten med orden:
”Jag heter Jan Stenbeck, och jag försöker vara en framgångsrik affärsman.”
Han kunde ha slutat där.
Andra motiv för verksamheten – revanschism, politisk påverkan, genuint samhällsintresse – fanns givetvis också. Men business är business.
Kanske är det så man bäst förstår även Mark Zuckerberg. Han har inte mycket till dold agenda, för han fungerar inte så. Han identifierar sig själv med sitt företag, och är övertygad om sin egen goda vilja. Han tror alltid att Facebook självt är bäst på att lösa Facebooks problem.
Vid läsningen av Roger McNamees flyhänta bok ”Zucked – waking up to the Facebook catastrophe” får vi alltså inte veta så väldigt mycket mer om Mark Zuckerberg än vad vi redan visste.
Men hur stark personkulten runt honom är internt, det har jag inte sett skildrat så precist någon gång tidigare.
Roger McNamee var en tidig investerare i Facebook, och en tidig rådgivare till Mark Zuckerberg. Han öser beröm över honom. Men när McNamee tidigare än de flesta såg Facebooks risker – att tjänsten skulle kunna användas för farlig demokratisk påverkan, till exempel – nådde han helt enkelt inte fram.
Det är ur denna enorma besvikelse textens energi kommer. Roger McNamee kan ju dessutom kosta på sig att säga ”vad var det jag sa”. Hans farhågor var i allt väsentligt väl underbyggda. ”Zucked” innehåller både noggrann dokumentation av det som har varit, och en del entreprenöriella idéer om framtiden, som väl för all del har sitt värde men som ändå inte är bokens kärna.
Porträttet av Mark Zuckerbergs högra hand, den alltid så medhårs strukna Sheryl Sandberg, är i denna bok helt förödande. Sheryl Sandberg har en solid bakgrund i politik och näringsliv. Hon jobbade i Clinton-administrationen redan på nittiotalet. Hennes självbiografiska bok ”Lean in” har blivit något av en bibel för kvinnor i näringslivet.
Här framstår hon som en person som är besatt inte av sina resultat, utan av hur hon framstår. Hon har egen PR-konsult som jobbar heltid med att risk- och skademinimera åt henne. Cynismen får det att krypa i skinnet.
McNamee skriver det aldrig rakt ut, men tesen är uppenbar: Sheryl Sandberg kommer förr eller senare att försöka bli president i USA. Och vem vet, kanske kommer hon att lyckas – på grund av, snarare än trots, de särskilda egenskaper som har tagit henne till rollen som ”chief operating officer” på Facebook. Att tro att hon sätter företaget eller användarna främst när hon går till jobbet är naivt.
Bara häromdagen höll Mark Zuckerberg ett linjetal på utvecklarkonferensen F8. Nu driver han linjen att Facebook ska bli bäst på ”privacy”, privatlivets helgd, integritet. Med ett välrepeterat litet skratt sa han att han insåg att inte alla genast kommer att köpa det.
Så varför ska man misstro honom? Inte för att han skulle vara ond i alla fall. Möjligen en smula aningslös. Jag tror i stället att det viktigaste skälet är att Facebook i sig självt är omöjligt att laga. ”Felet med Facebook är Facebook”, säger ofta den amerikanske akademikern och författaren Siva Vaidhyanathan, och menar att affärsidén som sådan bygger på storskalig datainsamling om oss alla.
Det är ju inte helt lätt att förena med det som är småskaligt, krypterat, avgränsat och privat.
Facebook säger sig nu också vilja göra sig till mer av ett nischmedium, och styra användarna bort från centrala flöden. I mindre grupper, som man väljer att tillhöra, blir samtalstonen bättre och kvaliteten på utbytet högre.
Det är oftast sant.
Lika sant är att människor då i ännu större utsträckning kommer att kura ihop sig med likasinnade, och elda på konspirationsteorier om allt från invandring till vaccin och massmedier. Språket förråas snabbt på ett sätt som inte står den offentliga knashögerns digitala gaphalsar långt efter.
Hur ska Facebook få ihop allt detta?
Den som lever får se.
Den som är modig loggar ut för gott.
Gå till toppen