1 maj kom förslaget om ett antirasistiskt monument till minne av alla de som föll offer för en rasistisk mördare i Malmö. Vi i Vänsterpartiet har initierat möte med initiativtagarna och kommer att stötta förslaget. Vi vet hur viktigt det är att lyssna till kollektiva erfarenheter och stötta dem som organiserar sig.

En vecka efter uppropet kom den första reaktionen från den styrande minoriteten i Malmö. Kommunalrådet Ewa Bertz (L), med ansvar för demokrati och mänskliga rättigheter, skrev en replik till initiativtagarna där hon utmålar dem som politikerföraktande typer som sprider “kulturella floskler” och påtalar att rasism bekämpas bäst med fler poliser och hårdare straff.

Det är en av de värsta artiklarna jag någonsin har läst från en politiker i ledande ställning. Föraktet mot människor hon enligt sin titel bör vilja värna är slående. Rasism existerar inte på grund av “dålig integration”. Möjligtvis på grund av segregation mellan rika och fattiga, men aldrig för att individer är dåliga på att integrera sig i samhället. Syftet med monumentet är att det ska vara en symbol för att vi i Malmö ser rasismen. Vi vill göra någonting åt den. Vi vill hedra offren för det rasistiska våldet, ge styrka åt de som är kvar i livet och stötta kampen mot rasism. Bertz raljanta svar är sinnebilden för tondövhet.

S säger att de ska utreda möjligheterna att uppföra ett monument. Det här är inget som ska planeras på kammaren av ett kommunalråd och några tjänstemän. Vänsterpartiet hoppas att mittenstyret inte gör om tidigare misstag och struntar i de antirasistiska rörelserna och Malmöbornas involvering i processen, utan ser till att skapa en möjlighet för Malmöborna att sörja det rasistiska våldets offer, samtala om rasismen och fortsätta kämpa för ett Malmö som tillhör oss alla.

Vi frågar kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh: Vad är mittenstyrets gemensamma åsikt? Håller S med oss om att man måste involvera Malmöbor och rörelser i processen?