Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Och störst av allt är den fria tanken.

Tvetydigt.Bild: FREDRIK PERSSON
Det är inte i Lund utan i Uppsala den tvetydiga devisen "Att tänka fritt är stort men tänka rätt är större" pryder universitetets huvudbyggnad. Men detta citat av Thomas Thorild från 1794 dök inte oväntat upp när Kungliga fysiografiska sällskapet i Lund, en av landets äldsta kungliga vetenskapliga akademier, på tisdagen anordnade ett heldagssymposium om den akademiska friheten.
De flesta forskare hoppas självfallet att de tänkt rätt, i den meningen att det ska visa sig att deras antaganden stämmer. Men även av idéer som så småningom visar sig vara feltänkta går det att dra lärdomar. Även den som misstar sig lär sig – och andra – något.
Att det är större att tänka rätt än att tänka fritt skulle också kunna tolkas som att forskare bör vara fogliga och ägna sig åt det som andra förväntar sig av dem – exempelvis politiska makthavare. På Thorilds tid var begreppet politisk korrekthet okänt. Men det fenomen det beskriver – anpasslighet – är tidlöst och universellt.
Den akademiska friheten är ett ideal som fick sitt egentliga genomslag så sent som i början av 1900-talet. På många håll i världen har det förblivit ett ytterst kontroversiellt begrepp. Och även där denna frihet länge ansetts självklar, som i västliga, liberala demokratier, är den ifrågasatt. Den akademiska friheten "utmanas, hotas och krymps ihop", konstaterade akademins preses, professor Marianne Gullberg, inledningsvis.
Akademisk frihet är ett sammansatt begrepp. Ett av de viktigaste inslagen är rätten att tänka – och därmed forska – fritt. En annan viktig del är rätten att få undervisa fritt, att själv få bestämma hur undervisningen ska läggas upp och vad den ska innehålla.
Men många har åsikter om vad forskare bör ägna sina dagar åt. Inte minst de som sitter på forskningsanslagen – om det sedan är staten direkt, statliga eller privata forskningsstiftelser eller någon annan har kanske mindre betydelse. Förväntningarna finns där.
Idag kommer pressen på den akademiska friheten inte sällan från studenter och den allmänna opinionen, emellanåt förmedlad via universitetets eller institutionens ledning; om man så vill via byråkratin, som ofta är känsligare för tidsandan och propåer utifrån än vad enskilda forskare är.
Bland föredragshållarna i Lund var det kanske en akademiker från just Uppsala, Li Bennich-Björkman, som tydligast betonade vikten av att tänka fritt. Bennich-Björkman framhöll kreativitetens helt avgörande betydelse för god och nyskapande forskning. Och kreativast, menade denna professor i statskunskap och retorik, är den som drivs av en inre motivation, av ett brinnande intresse.
Incitament utifrån – som överväganden om vad som är bäst för karriären eller vad som är lättast att få anslag till – motverkar däremot nytänkande och leder till konformitet, resonerade hon. Akademisk frihet handlar därför framför allt om att värna kreativiteten.
Flykten från det osäkra och oförutsägbara till det trygga och säkra är det som dödar kreativiteten, konstaterade Bennich-Björkman.
Att tänka fritt är rätt men att tänka djärvt är större.
Gå till toppen