Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Tobias Lindberg: Fulspel med Begler straffar sig.

Ann-Marie Begler och Annika Strandhäll.Bild: Bertil Ericson/TT
Även ett bondeoffer kan vara riskabelt. Det framgår när Moderaterna nu väcker misstroende mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S).
Våren 2018 lät hon med kort varsel avsätta Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler. Verksamheten sades inte ha skötts som det avsetts politiskt. Genom uppsägningen fick Begler bära hundhuvudet för att färre än tidigare hade beviljats sjukpenning. Så hoppades de rödgröna slippa en besvärlig debatt inför valet.
Men nu blev det inte så enkelt – åtskilliga kom till Beglers försvar. Sedan Strandhäll frågats ut om saken i konstitutionsutskottet, KU, gick till exempel en tidigare internrevisor på Försäkringskassan ut och dementerade hennes uppgifter.
Då är det ganska givet att oppositionen tar tillfället i akt och väcker misstroende i riksdagen. Desto mer oklart är hur det går vid omröstningen den 28 maj.
Att KD och SD stöder misstroendet står klart sedan tidigare, men C och L avvaktar med att lämna besked. Utöver vad de anser i själva sakfrågan måste de också kalibrera sin avvägning mellan rollerna som oppositionspartier och samarbetspartner till regeringen.
Visst har både C och L sagt sig opponera som vanligt i frågor som ligger utanför 73-punktsöverenskommelsen. Men det lär inte förenkla fortsatta förhandlingar om de röstar bort ett statsråd. Kanske nöjer de sig därför med att försöka pricka Strandhäll i KU.
Men i grunden finns bara två möjliga utgångar så som läget ser ut: antingen bidrar C och L till att avsätta Strandhäll och äventyrar framgången i samarbetet med de rödgröna. Eller också framstår det som om den egentliga oppositionen är ett konservativt block av det slag som Sverigedemokraterna vill ha.
Det rödgröna draget att avsätta Begler blir i vilket fall ett fulspel som straffar sig.
Gå till toppen