Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Klimatet. En sällsynt väl lämpad fråga i ett EU-val.

Greta Thunberg fanns med under en karnevalsparad i Düsseldorf.Bild: Martin Meissner
Klimatfrågan verkar ibland som gjord för att väcka extrema synpunkter och märkliga överdrifter.
Enligt somliga väntar domedagen runt hörnet. Hos andra är det fullskaliga klimatförnekelser som gäller. Medan enstaka debattörer på fullt allvar menar att den 16-åriga svenska klimataktivisten Greta Thunberg är en profet med ett uppdrag från Gud, hävdar kulturskribenten Ann Charlott Altstadt på Aftonbladets kultursida att ”Gretahajpen är helt uppåt väggarna skogstokigt galen” – det har gått för långt när det blir tal om klimatpanik.
Något de flesta dock bör kunna enas om är att klimatfrågan är viktig.
Den är så viktig att väljarna placerar miljön och klimatet allra högst på listan över EU-valets centrala frågor. 23 procent av svenskarna anser att ingen annan fråga väger tyngre inför valet till Europaparlamentet den 26 maj.
En annan aspekt är nog så väsentlig. Klimatet är, eller borde åtminstone vara, en fråga som unionen är synnerligen väl skickad att ägna sig åt.
I flera tidigare val till Europaparlamentet har svenskarna ofta diskuterat ämnen som egentligen inte hör hemma i ett EU-val – helt enkelt för att frågorna inte beslutas i Bryssel och Strasbourg utan i den svenska riksdagen, i Stockholm. Men bilden ser annorlunda ut i år.
EU driver sedan länge en klimatpolitik. Redan för tio år sedan, 2009, beslutade EU om en lag där varje medlemsland tilldelades ett utsläppstak. Med Kyotoprotokollet från 1997 och Parisavtalet från 2015 som grund har EU-länderna gemensamt formulerat mål om hur mycket utsläppen av växthusgaser ska minska jämfört med basåret 1990.
Fram till 2020 ska utsläppen ned med 20 procent. Och fram till 2030 ska utsläppen minska med minst 40 procent. Men ett krux är att ambitionen sattes för lågt – målet om en 20-procentig minskning till nästa år, 2020, uppnåddes redan 2014. Vilket fått till följd, skriver DN-reportern Kristoffer Örstadius i en kartläggning, att tolv av EU-länderna till år 2020 tillåts öka sina utsläpp.
Det finns mängder av klimatfrågor som lämpar sig för ett EU-val.
Hur EU:s mål ska formuleras, och hur tufft målen ska sättas, dels inom den sektor som omfattas av den europeiska handeln med utsläppsrätter och dels inom den övriga sektorn dit jordbruk, transporter och bostäder räknas, är självfallet intressant.
Till exempel handlar den svenska diskussionen om vilka partier som kan tänka sig en gemensam koldioxidskatt inom EU. Liberalerna, som påstår sig vara EU-vänligast, säger ja. ”Få saker skulle vara så effektiva”, menar toppkandidaten Karin Karlsbro (L).
Flera av partierna säger nej, de räds att EU ges en beskattningsrätt som ”sprider sig”. Men klimatet är ingen dussinfråga. Utan en ödesfråga. Och en koldioxidskatt kan gå till de enskilda länderna, inte in i EU-kassan.
De mål Sverige – och varje annan EU-medlem, givetvis – kan sätta själv, mer ambitiösa mål med hårdare nationella krav än EU har, bör också komma upp på bordet.
Det märkliga är ”att EU, den dammiga gamla kol- och stålunionens efterföljare, faktiskt är som gjord för att kunna göra något åt vår tids klimatkris”, skriver den erfarna EU-kännaren Annika Ström Melin i en kolumn i Dagens Nyheter. Hon radar upp sina argument:
Inget enskilt land kan påverka de globala klimatutsläppen särskilt mycket på egen hand. FN:s avtal bygger på frivillighet, men EU har makt och möjlighet att driva igenom klimatlagar som medlemsländerna måste följa – annars kan det bli dryga böter.
Europaparlamentet, som valet gäller nästa söndag, är inte längre någon diskussionsklubb utan inflytande. Den har makt att lagstifta. Också om klimatet.
Dessutom har parlamentet en hel del att säga till om när EU-kommissionen efter valet ska få en ny ordförande efter Jean-Claude Juncker. En av kandidaterna, den holländske socialdemokraten Frans Timmermans, fastslog i en debatt på onsdagen att han vill placera klimatkrisen där den hör hemma:
Allra högst upp på EU-agendan.
Gå till toppen