Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Moa Berglöf: ”Politiker som fortfarande tror att Sverige vet bäst.”

Kandidater i en lågmäld Europadebatt.Bild: Francisco Seco
I dokumentären Bye Bye Britain (SVT Play) får tittaren följa den franske chefsförhandlaren för Brexit, Michel Barnier, i arbetet med att få till en rimlig bodelning i skilsmässan mellan EU och Storbritannien. Det är byråkrati-underhållning på högsta nivå: stressade steg i korridorerna på EU-kommissionens högkvarter Berlaymont, frustration när Storbritanniens premiärminister Theresa May får sista minuten-sms som raserar förhandlingarna och – tack vare huvudpersonen – väldigt många franska uttal av ordet cherry-picking – att plocka russinen ur kakan.
Också onsdagens debatt mellan huvudkandidaterna till den eftertraktade posten som ordförande för EU-kommissionen, de som går under benämningen Spitzenkandidaten, spetskandidaterna, lugnar och tryggar den tittare som är mer förtjust i en lågmäld och respektfull Europadebatt än det höga tonläget på svensk hemmaplan. Visst hettar det till ibland mellan framför allt socialdemokraten Frans Timmermans och kristdemokraten Manfred Weber, men golvet de står på är gemensamt:
Hur ska EU bli friare, bättre, mer gynnsamt för sina medborgare?
Annat är det hos svenskarna.
Medan Michel Barnier reser till Nordirland för att diskutera hur sjutton fredsavtalet ska kunna upprätthållas när den nya gränsen till EU kommer att gå bara några kilometer från fredsbron i Derry, hävdar Vänsterpartiets Malin Björk att EU i själva verket är raka motsatsen till ett fredsprojekt.
Parallellt med den kanske största utmaningen för Brexitförhandlarna: den stoppade fria rörligheten mellan EU-länderna och de brittiska öarna, förlänger den svenska regeringen den inre gränskontrollen på Öresundsbron om och om igen. Och snart varje dag kommer Moderaterna genom toppkandidaten Tomas Tobé med nya förslag på hur denna EU:s kanske viktigaste frihet ska begränsas och beskäras mellan Sverige och resten av EU.
EU ska bli lagom igen, säger Kristdemokraterna. Begränsa den fria rörligheten, menar Moderaterna. Sverige ska ta tillbaka kontrollen, ryter Socialdemokraterna genom kampanjmegafonen LO.
Under tiden tuggar byråkratin på i EU-kommissionen, i Europaparlamentet och i Europeiska rådet, som samlar alla länders stats- och regeringschefer. Frihandelsavtal förhandlas. Rättsliga samarbeten fördjupas och förstärks. Klimatmål sätts upp och kräver resultat. Det skapas allianser och nås konsensus.
Europas länder rymmer olika åsikter, ideologier, ingångsvärden och förutsättningar. Men möts i minnet av ett delat Europa och det gemensamma löftet om en kontinent som håller ihop och ska fortsätta göra det. Så enkelt är det, men så svårt verkar det vara att förstå för de politiker som 24 år efter medlemskapet fortfarande tror att Sverige vet bäst.
Gå till toppen