Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mattias Oscarsson: Krutdurken Paris ur ny synvinkel

Det kokar i Parisförorten Montfermeil i ”Les Misérables” som tävlar om Guldpalmen. Mattias Oscarsson ser en värdig efterföljare till nittiotalsklassikern "Medan vi faller".

"Les Misérables" av Ladj Ly tävlar i Cannes.Bild: Cannes film festival
Ännu en filmversion av romanen eller musikalen? Inte alls, men spelplatsen i Ladj Lys ”Les Misérables” är den samma som i Victor Hugos berättelse från år 1862, den fattiga Parisförorten Montfermeil – idag mestadels bebodd av fattiga fransmän med rötter i Afrika och Mellanöstern. Det nutida samhällets olycksbarn.
I inledningen av filmen får vi se många av dem euforiskt fira Frankrikes seger i fotbolls-VM ifjol, draperade i trikolorens färger på Champs Élysées. En illusorisk stund av nationell gemenskap. När det väl återvänder till vardagen och sina sjaskiga bostadskvarter är de inte lika välkomna i det franska samhället. Läget är oerhört ansträngt mellan invånarna och polisen efter de våldsamma Pariskravallerna år 2005. Alla vet att krutdurken kan antändas när som helst igen.
Ladj Ly, själv uppvuxen i Montfermeil och en av få svarta långfilmsregissörer i landet, nämner Spike Lee och Mathieu Kassovitz ”Medan vi faller" som inspirationskällor. I ”Les Misérables” är det kanske främst den senare filmen man associerar till, en modern klassiker från år 1995 som chockade många med sin osminkade skildring av kriminella förortsungdomar uppfyllda av hat mot samhället.
Men Ladj Ly hittar ny infallsvinklar – ”Les Misérables” berättas främst ur barnens och polisens perspektiv. Den vi främst kommer att identifiera oss med är polisrookien Stephane, en sjyst snut med samvete som är van vid lugnare kvarter. Under sin första dag i Montfermeil chockeras han av sina råbarkade kollegers arbetsmetoder. En av dem ”råkar” allvarligt skada en tonårsvärsting med en gummikula och situationen riskerar att eskalera till kaos.
Ladj Ly skildrar polisen som bara ytterligare ett gäng, vid sidan av afrikanska ligor, muslimska brödraskap, droghandlare från Östeuropa och romska gangsters, som tävlar om makt och inflytande i Montfermeil. Men det verkliga trasproletariatet vars röster aldrig hörs är kvinnorna och barnen. De senare tar gruvlig hämnd i den actionspäckade och apokalyptiska finalen.
”Les Misérables” är inte klar för svensk distribution ännu. Jag hoppas verkligen att någon köper in den – det här en värdig efterföljare till ”Medan vi faller” och en rykande aktuell belysning av det franska samhällets skuggsidor.
Filmklipp nedan, dock utan varken svenska eller engelska undertexter (det behövs inte, man förstår situationen ändå).
Gå till toppen