Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Straffrabatt till unga – med urskillning.

Justitieminister Morgan Johansson (S).Bild: Janerik Henriksson/TT
Regeringens planer på att slopa straffrabatten för unga mellan 18 och 20 år ifrågasätts av flera remissinstanser, däribland Åklagarmyndigheten, Justitieombudsmannen och Säkerhetspolisen.
Justitieminister Morgan Johansson (S) gav i veckan beskedet att regeringen går vidare med förslaget, samtidigt som han är öppen för att göra en del ändringar.
I Ekot (15/5) bemöter Johansson kritiken med en motfråga: Varför ska 18-åringen som döms för grov misshandel få halva straffet jämfört med den som fyllt 21?
"Det tycker jag i grunden är stötande. Som 18- eller 19-åring kan man vara inne i rätt allvarlig kriminalitet."
Ett svar på ministerns fråga finns i själva utredningen.
Psykologisk forskning visar, konstateras det, att människor uppnår social och emotionell mognad först i 19–21-årsåldern och att det dröjer till 23–25 års ålder innan förmågan till självkontroll är fullt utvecklad. Detta stöds av neurologisk forskning som tyder på att hjärnan är fullt utvecklad först runt 25-årsåldern.
Värd att notera är den brasklapp som följer på detta resonemang:
"Mot denna bakgrund drar vi slutsatsen att det inte finns något empiriskt, eller erfarenhetsbaserat, stöd för skärpta påföljder för unga lagöverträdare."
Ändå är det exakt vad utredningen föreslår. Idag krävs enligt brottsbalken "särskilda skäl" för att döma unga i åldrarna 18–20 år till fängelse. Denna bestämmelse vill utredarna ta bort. Dessutom föreslås att 18–20-åringar ska kunna dömas till livstids fängelse, vilket inte är möjligt idag.
Förklaringen till att utredningen så att säga talar mot sitt eget bättre vetande finns i direktivet: regeringen har beställt ett förslag som innebär att särbehandlingen av unga tas bort, punkt slut.
I en analys från Brottsförebyggande rådet från 2017, Utvecklingen av återfall efter fängelse, konstateras att återfallsfrekvensen är påtagligt högre bland 18–20-åringar, dubbelt så hög jämfört med kategorin 30–39-åringar. Samtidigt är återfallsfrekvensen högre bland dem som dömts till kortare fängelsestraff, 2–6 månader, medan den är lägre bland dem med en strafftid på 2 år eller mer.
Det skulle kunna tolkas som att den högre återfallsfrekvensen bland unga delvis förklaras av de kortare straffen. Eller – tvärtom – som ett belägg för att även korta fängelsestraff leder till att ungdomar återfaller.
En av de viktigare invändningarna i remissrundan kommer från Åklagarmyndigheten, som påpekar att förslaget kommer att omfatta alla unga som begår brott, inte bara de som ägnar sig åt grov och upprepad brottslighet.
Vid all straffmätning ska domstolen ta hänsyn till såväl försvårande som förmildrande omständigheter. Här kan gärningsmannens höga ålder exempelvis vara ett skäl för mildare straff.
Men hänsynen till förmildrande omständigheter är en individuell bedömning som gäller i det enskilda fallet. Och det är i den riktningen justitieministern och regeringen bör sträva när arbetet med förslaget nu går vidare.
Att inte alls ta hänsyn till förövarens unga ålder är inte mindre missriktat än att per automatik ge straffrabatt på grund av ungdom.
Gå till toppen