Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Hemmet som ett titthål in i det undermedvetna

Skynda att se Niklas Hellberg i Staffanstorp, skriver Carolina Söderholm.

Installationsvy från Niklas Hellbergs utställning "Mitt i rummet", Staffanstorps konsthall.Bild: Nille Leander

Mitt i rummet

Niklas Hellberg, Staffanstorps konsthall, t o m 1/6.

Vad är egentligen ett hem? I sin konst har Niklas Hellberg tagit för vana att slå det i bitar för att sätta ihop det igen. Han kan måla, sätta samman collage och bygga hela förråd som han stuvar in resterna i. Från taket i Staffanstorps konsthall snurrar spillrorna av vad som liknar ett hem. Effekten är lätt hypnotisk, för att inte säga förtrollande. Brottstycken av tapetserade väggar glider ljudlöst förbi i ett jättelikt mekaniskt skuggspel. Eller är det bitar av kulisser som han riggat upp?
Kanske gör det detsamma, skillnaden tycks ibland hårfin. För förutom att det helst ska fylla vissa grundläggande behov – en plats som ger skydd och värme, att sova och äta på – undandrar sig hemmet varje enkel definition. Det kan vara ett fredat bo, eller en scen som vi medvetet skapar när vi snickrar ihop bilden av oss själva.
Visa mig hur du bor, och jag ska säga dig vem du är. I glossiga inredningsmagasin och teve-succéer som "Drömhuset" och "Vem bor här?" blir hemmet en förlängning av den egna identiteten. Det kan signalera framgång och familjelycka, där varje materialval och detalj vittnar om status, klass, personlighet och smak. Lika mycket kan det berätta om historia och arvegods, fysiskt och mentalt.
Men det är inte främst det inredda hemmet Hellberg sysselsätter sig med. Istället plockar han isär ramverket, för att vrida och vända på vinklar och perspektiv. Hans bildmässiga kompositioner – som den svit han nyligen visade på Galleri Ping-Pong i Malmö – handlar inte bara om arkitektonisk skönhet utan något mer existentiellt. Ihopspikade eller upplösta i fogarna speglar dessa labyrintiska konstruktioner snarare ett inre tillstånd. Där blir det förråd han nu visar till en symbol för både jagets och hemmets undangömda vrår, där det ständigt städas och lika ständigt stökas ned. Upplyst i dunklet lockar det som ett titthål in i det undermedvetna, fullt av allsköns bråte och rivningsmaterial.
Med på utställningen finns även en serie svartvita fotografier som ger en nattligare och mer oroande puls. Skickligt använder han de olika materialen, teknikerna och uttrycken för att bygga upp en helhet, klangrik och tät. Så skynda att se. De rum som Niklas Hellberg skapar ger eko långt efter att jag lämnat dem.
Installationsvy från Niklas Hellbergs utställning "Mitt i rummet", Staffanstorps konsthall.Bild: Nille Leander
Gå till toppen