Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Subversiv kraft i lurigt stycke av Anna-Lena Laurin

Hennes ”Quest” svingar sig upp ovan orden, skriver Tobias Lund.

Bild: Nadja Hallström

Anna-Lena Laurin

KLASSISKT. Quests.

Anna-Lena Laurins ”Quests” är ett lurigt stycke. Till ackompanjemang av orkester (Norrlandsoperans symfoniorkester) sjunger en sopran (Gitta-Maria Sjöberg) en text som anknyter till Søren Kierkegaards filosofi. I förstone framstår det hela mest som en rad sentenser om att finna sig själv, satt till fragmentarisk musik. Men vad är det som händer ett par minuter in i stycket?
Med några få toner för Laurin då in Richard Wagners ”Flygande holländare” i musiken, närmare bestämt kören ”Styrman, lämna din vakt!” som operans festande norrmän skrålar till den allvarsamma besättningen på holländarens spökskepp!
Nu är ju Kierkegaard inte precis känd som festprisse. Däremot är han känd för att ha varnat för musikens sensuella kraft. För Wagner gäller det omvända och Laurin ser till att väva in wagnerska klanger även på andra håll i ”Quests”. Stycket beställdes som en hyllning till Kierkegaard, men finns det inte också en subversiv kraft här? Klart är att musiken till slut svingar sig upp ovan orden.
I Laurins Konsert för tvärflöjt, stråkar och harpa (spelad av Magnus Båge och Camerata nordica) går koncentrationen i den shakuhachi-lika inledningen som en underström också i resten av det omväxlande stycket. Laurins förankring i jazzen bidrar med smak utan att stycket därför blir övertydligt ”jazzigt”.
Gitta-Maria Sjöberg och Magnus Båge – vilka solister de är! Hos sådana musiker bor det frihet i teknisk behärskning.
Gå till toppen