Efterspelet till Elitloppet handlade om två situationer som domarna fick avgöra.

Var det passgång eller inte när vinnaren Dijon passerade mållinjen? Domarna valde att fria, men i Frankrike – Dijons hemland – innebär minsta felsteg på upploppet en diskning.

Var det diskning när Jos Verbeeck skickade iväg orutinerade Iikka Nurmonen varvet från mål i finalen? Domarna funderade igen och valde att låta Verbeeck behålla andraplatsen och istället dela ut löjligt låga 10 000 kronor i böter och tre dagars avstängning. I Frankrike är annars den typen av situationer mer eller mindre vardagsmat.

Ska det internationella utbytet kunna fortsätta på någorlunda lika villkor måste regelverken bli likartade.

Modernisera också Elitloppet.

Det finns inte sexton bra hästar som vill ställa upp, utan det sista dygnet innan lottningen mer eller mindre tiggs det in någon deltagare. Och nästa år finns med all sannolikhet varken Readly Express (Björn Goop fattade det enda rätt beslutet att stryka hästen från finalen, Readly Express visade tydligt att något var fel) eller Propulsion i startlistan. Visst kommer det nya hästar, men eliten har blivit tunnare och loppen så tuffa att stjärnorna inte gör så många starter varje säsong.

Solvallas sportchef Anders Malmrot hade problem att hitta 16 hästar som kunde/ville vara med. Så varför 16 hästar?

Bjud bara in tolv hästar – de fyra sista spelar ändå bara statistroller och får göra osannolika prestationer utan att ha en rimlig chans.

Nej, 12 hästar förelade på två försök med sex hästar i varje försök – fem hästar med framspår bakom bilen och den sjätte i andra ledet. De tre bästa i varje försök till finalen och samma spårfördelning i finalen.

Det skapar dessutom fyra hästar som kan ta plats i Sweden Cup – förr kallat lilla Elitloppet.

Publiken har tydligt sagt ifrån att det krävs en nytändning. Drygt fyra tusen färre i lördags och tretusen förre under söndagen. Visst var det regnväder under söndagen, men publiktrenden är tydlig.

Det krävs något nytt.