Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
EU-Valet

Heidi Avellan: Liberala gröna sköna EU-vindar.

EU-entusiasm. Också.Bild: Francisco Seco
Det gick som väntat i Europavalet: nationalisthögern gick framåt.
Sverigedemokraterna ökar kraftigt och högertrend råder också i andra länder. Fast frågan är vad nationalisternas framgångar innebär så länge de stora partigrupperna i EU-parlamentet är mycket större.
Goda nyheter är framför allt att högernationalisternas tydligaste motståndare, de liberala och gröna partierna klarat sig väldigt bra i valet – utanför Sverige. Partigrupperna blir tunga.
Men klyftan växer, alltså. Polariseringen. Det här kommer att utmana arbetet i parlamentet. De största länderna avgör maktfördelningen mellan partigrupperna. Därför angår det också oss svenskar att Marine Le Pens högerpopulistiska Nationell samling blir större än president Emmanuel Macrons liberala LREM. Och att de franska gröna ökar, liksom de tyska.
Konservativa EPP, där M och KD ingår, verkar fortsatt bli den största partigruppen i parlamentet, men förlorar många mandat, liksom den socialdemokratiska gruppen. Det ändrar logiken i parlamentet där dessa två hittills kunnat styra ihop. Med liberala Alde är de traditionella partigrupperna ändå starkast.
De EU-kritiskas frammarsch kan alltså vägas upp av att också den EU-entusiastiska gruppen Alde växer – och blir kungamakare.
Ingen kan längre vara förvånad över högerflankens framgång. Illa är det likafullt. För att så många väljer icke-EU när mer än 400 miljoner européer får utse parlament. För att nationalisthögern får fortsätta att backa in i framtiden. För att missnöjet får styra.
Nu när EU behövs som mest, när klimatet kräver resoluta åtgärder, när asylinvandringen måste hanteras gemensamt och slitningarna inom unionen ökar, har EU inte råd att vika sig för klimatförnekare och nationalister.
Gå till toppen