Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Liisa Haraldsson

Liisa Haraldsson, Falsterbo, har avlidit i en ålder av 81 år. Hon sörjes närmast av maken Jan-Erik samt döttrarna Cecilia och Johanna med familjer.

Som femte barnet i familjen Ruottinen föddes Liisa i Helsingfors i maj 1937. Hon var således tvååring då Sovjetunionen den 30 november 1939 överföll Finland och bomberna började falla över den finska huvudstaden.
I det därpå följande Vinterkriget stupade äldste brodern Veikko, tjugo år fyllda. Under Fortsättningskriget sändes Liisa år 1942, tillsammans med lillebror Heikki, som krigsbarn till Sverige. Som femåring hamnade Liisa i Hudiksvall, tvåårige Heikki i närbelägna Näsviken.
Hos den goda och snälla värdfamiljen Maja och Hjalmar Hägg stannade Liisa till 1946 då hon, återigen tillsammans med sin lillebror, skickades tillbaka till Finland. Sitt finska modersmål hade de bägge glömt. Båda syskonen fick därför börja i svenskspråkiga skolor och blev därigenom tvåspråkiga.
För bägge barnen fylldes första vintern av hemlängtan till Sverige. För Heikki blev denna längtan så stark, att han redan efter ett år fick flytta tillbaka till sin värdfamilj. Heikki kom sedan att stanna i Sverige och är fortfarande bosatt i Hälsingland.
Hemma i Helsingfors slutförde Liisa skolgången och arbetade sedan ett par år som växeltelefonist på Institutet för arbetshygien. Efter åtta år i Finland valde hon 1954 att återvända till Sverige och värdfamiljen i Hudiksvall.
I Gävle utbildade sig Liisa till sjuksköterska. Efter några års tjänstgöring på sjukhuset i Hudiksvall vidareutbildade hon sig till distriktssköterska. Det var som sådan Liisa sedan kom att fullgöra huvuddelen av sitt yrkesliv, med stationering i Enånger. Sin karriär avslutade Liisa med tre år som hälsoplanerare i Hälsinglands fem kommuner.
Sin blivande make Jan-Erik träffade hon i Hälsingland. Efter pensioneringen flyttade familjen ned till Skåne och makens hembygd Falsterbo. Dottern Cecilia med familj är bosatta i England, Johanna med familj i Göteborg.
I Skåne anslöt sig Liisa till föreningen Sydsveriges Finska Krigsbarn. Jan-Erik blev stödmedlem. Under många år var Liisa en varmt uppskattad ledamot i styrelsen. Bägge makarna deltog regelbundet i föreningens verksamhet. I likhet med många andra av oss finska krigsbarn upplevde även Liisa, att den återkommande kontakten med andra ödesbröder och ödessystrar var till stor hjälp i utforskandet och stärkandet av den egna identiteten.
I boken Krigsbarnsminnen, utgiven av Soini Andersson 2016, har Liisa Haraldsson skrivit sin egen gripande levnadsberättelse, en av trettiotvå. I denna berättar hon om sina dramatiska barndomsupplevelser och känslor.
Sista meningen i Liisas berättelse lyder: ”Jag tror det är svårt för barn och barnbarn att sätta sig in i min situation som den var då för längesedan. De lever i sin tid. Och bra är väl det!”
Minnet av Liisa Haraldsson lever ljust och hedrat kvar i våra hjärtan!
Jean Cronstedt
ordförande, Sydsveriges Finska Krigsbarn
Gå till toppen