Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Liv och död – temat i Kulturens årsbok

Tio författare bidrar med lika många nedslag i skånsk medicinhistoria i Kulturens årsbok.

Kristina Bakran och Karin Hindfelt är två av författarna i Kulturens årsbok.Bild: Ingemar D Kristiansen
Sankt Lars sjukhus är självskrivet i sammanhanget och etnologiprofessorn Lars-Eric Jönsson berättar om sängläge och övervakning.
– Höje å skilde hospital och asyl. När en patient ledes över ån var det för många det samma som att passera över den mer mytomspunna floden Styx. Det var en passage man sällan kom tillbaka från.
En bild från Sankt Lars sjukhus 1983.Bild: Olle Karud
De som var intagna på hospitalet betraktades som behandlingsbara, men patienter på asylen hade man gett upp hoppet om.
Även Karin Hindfelt, intendent på Kulturens samlingsavdelning, skriver om Sankt Lars. Hon berättar om visionära broderier sprungna ut de intagnas bryderier. Konst med nål och tråd betraktades som typiskt kvinnligt och marginaliserades under den förminskande beteckningen hantverk.
– Repetitiva rörelser kan fungera ångestdämpande, säger Karin Hindfelt och exemplifierar med hur krigsskadade britter under 1900-talets början sattes att brodera eftersom det hade en lugnande inverkan.
Sankt Lars sjukhus i Lund 1977. Vila i skuggan av de gamla lummiga träden i sjukhusparkenBild: Martin Reychman
Kristina Bakran, trädgårdsmästare och museipedagog, skriver om läkande växter och gav smakprov från Kulturens örtagård.
– Rötter från bergpion sades ha en lindrande inverkan på mångalenskap.
De tio texterna har bara skummat ytan på Region Skånes medicinhistoriska samling som förvaltas av Kulturen sedan 2012. Här finns 32 000 föremål och 4 000 digitaliserade fotografier.
Gå till toppen