Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Konservativt block kan inte uteslutas. Klyftan vidgas.

Ebba Busch Thor (KD). Bara klänningen är röd.Bild: Johan Nilsson/TT
Dammet börjar lägga sig efter EU-valet. Resultatet föreligger. Vilka partier som gick framåt och vilka som backade är klart. Nu är det dags för opinionsexperterna och partistrategerna att i analyser bena ut väljarnas beteende.
”Något håller på att slita isär väljarkåren”, sade Sören Holmberg, nestor i statsvetenskap och numera professor emeritus vid Göteborgs universitet, när han i onsdags presenterade höjdpunkterna i Valu.
Vallokalsundersökningen Valu är rena guldgruvan för politiska analyser. Undersökningen, som SVT och forskare vid KTH och Göteborgs universitet ligger bakom, genomfördes i samband med EU-valet vid 50 lokaler för förtidsröstning och 100 vallokaler. Cirka 15 000 väljare deltog.
Sören Holmberg talar om en ideologisk förskjutning i väljarkåren. En polarisering.
I år var det första gången i ett svenskt val till Europaparlamentet som en övervikt av väljarna definierade sig själva som höger. Både Moderaternas och Kristdemokraternas väljare har blivit lite mer höger.
Samtidigt klassar sig fler av Centerpartiets och Liberalernas väljare som vänster. Bland C-väljarna säger sig 18 procent stå klart eller något till vänster. Bland L-väljarna är siffran 9 procent.
Ännu tydligare blir trenden, menar Sören Holmberg, när statsvetarna studerar väljarnas förtroende för politiker och synen på det offentliga Sverige.
Tidigare har det framför allt varit Sverigedemokraternas väljare som haft en negativ syn. Nu syns mönstret också hos M- och KD-väljare. Medan andelen skeptiker inom SD når upp till 83 procent, har numera sex av tio kristdemokrater litet förtroende för politiker.
Enligt en rapport som kom i tisdags från medieforskaren Ulrika Andersson i Göteborg förstärks även en annan tendens – klyftan i synen på medierna ökar. 67 procent av väljarna som placerar sig själva till vänster har högt förtroende för radio och tv, jämfört med bara 44 procent av dem som står till höger.
Att KD-ledaren Ebba Busch Thor fräst till om att hennes parti i EU-valet motarbetades av ”statstelevisionen” och ”statsradion” bör kanske inte förvåna. Det måste vara frestande för Busch Thor att smeka public service-belackarna medhårs med en populism som inte längre verkar främmande för KD.
Klyftan mellan höger och vänster tycks bli djupare. Och den skär rakt igenom det som fram till i vintras var alliansen.
Detta kan självfallet få följder för allianspartiernas möjligheter att ”hitta hem” till varandra igen. Nog var det många väljare som noterade valrörelsens hårda ord och kalla blickar mellan å ena sidan KD och å andra sidan C och L.
”Annie Lööf växer i Stefan Löfvens sällskap”, skriver Expressens fördjupande politikkommentator Torbjörn Nilsson, som drar en parallell till att den tidigare Centerledaren Gunnar Hedlund stundtals trivdes ypperligt med Tage Erlander (S).
Minns vad M-ledaren Ulf Kristersson svarade när Jimmie Åkesson meddelat att SD:s dream team består av M, KD och SD. I sitt jultal i mitten av december i fjol viftade Kristersson bort tankar på ett konservativt block i svensk politik som fantasier hos personer som bara läst varannan sida i det moderata programmet – M är både konservativa och liberala.
Men drömmar – och mardrömmar – om ett nytt, konservativt block kanske trots allt är på väg att besannas. Genom krafter inom partierna, genom väljarströmmar men också genom politikens egen inre logik – partier dras naturligt nog åt positioner som så småningom kan växlas in i makt och inflytande.
En sådan utveckling vore beklaglig.
Ett konservativt block är inte vad Sverige behöver, särskilt inte om det rymmer nationalistiska och högerpopulistiska inslag. Moderaterna är bäst när deras liberala ådra kommer till sin rätt.
Gå till toppen