Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Runar Martholm

Skådespelaren Runar Martholm, Vejbystrand, har avlidit i en ålder av 82 år. Närmast anhöriga är makan Lena och barnen Maria, Katarina, Josefin och David med familjer.

Runars skådespelarbana började på Gripsholms folkhögskola 1955, där han lockades in i skolans teatergrupp. Uppmuntrad av lärare och publik vågade sig den blyga pojken från Södertälje att söka sig vidare till Calle Flygares Teaterskola 1957, där han utbildades i skådespeleri, sång och dans.
Efter utbildningen anställdes Runar av Åbo svenska teater i Finland och gjorde succé bland annat i rollen som Armand i "Kameliadamen". Därefter följde engagemang med Bygdeteatern och Pionjärteatern. Önskan att vidareutvecklas inom teatern förde Runar till Klosters Röstskola i Skåne. Här träffade han den stora kärleken, Lena, på en dans i Vejbyparken sommaren 1959.
Runar lyckades att på första försöket ta sig in vid Dramatens scenskola 1961. Det ledde till fyra fantastiska år med bland andra Ingemar Bergman som teaterchef. Debuten på Dramaten var i "Köpmannen i Venedig" tillsammans med bland andra Ernst Hugo Järegård och Sven-Bertil Taube.
Runar gjorde även en del filmroller, inklusive i "Flygplan saknas" från 1965. År 1965 gick flytten till Norrköping-Linköpings stadsteater och sedan vidare till Helsingborgs Stadsteater 1969-89. Många var föreställningarna som han deltog i under dessa år med fina recensioner.
En som låg särskilt nära hans hjärta var uppsättningen av John Fowles "Samlaren" där han själv stod för översättning, bearbetning, regi och gjorde en av huvudrollerna. Efter pensionen från teatern fortsatte Runar som teaterlärare att föra vidare sina kunskaper till eleverna på Olympiaskolans Teaterlinje i Helsingborg.
Teatern upptog en stor del av Runars liv men där fanns även kärlek och utrymme för familjen och hemmet i Vejbystrand. Huset växte med familjen, trädgården med den vackra stenläggningen vårdades ömt och många, glada kortspel spelades med familj och vänner. Runar var privat en tystlåten och tillbakadragen man, men tomheten efter honom är öronbedövande. Älskad och saknad, fattas han oss.
Maria Martholm Silva
Katarina Martholm Fried
Josefin Martholm
David Martholm
Gå till toppen