Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Eskil Fagerström: Svanen, Marx och Lunds okuvliga plakatbärande bromsklossar

Ska du vara tacksam mot dem som protesterar mot Svanens nedläggning? Ja.

Gamle Karl Marx hade förvisso fel om en hel del. Men med sitt mest berömda citat – ”allt som är fast förflyktigas” – fångade han onekligen en central aspekt av tillvaron i det moderna samhället.
För det är ju så det är. Inget av det vi tror är för alltid ska bestå. I vissa fall går förändringen blixtsnabbt. Få går längre till banken för att betala räkningarna. I andra fall, som med stadsbilden eller jordbrukslandskapet kring runt Lund, tar förvandlingen längre tid.
Men förändras gör det. Våra relationer, våra sätt att kommunicera, vårt sätt att arbeta, det vi äter, hur vi bor. Allt är i ständig rörelse, mer eller mindre snabbt. Det är ett kännetecken för vår tid.
Det finns forskare som menar att upplevelsen av rasande, obönhörlig förändring kan förklara mycket av vår tids politiska krafter. Vi brukade bygga bilar och båtar och sy kläder här – vad gör vi nu? När jag växte upp talade alla svenska här – vad har hänt?
Inte så konstigt då, att de partier som lyckas fånga upp den här oron och som saluför enkla lösningar för hur klockan ska vridas tillbaka, gör sådana framsteg i stort sett hela Västvärlden.
Jag tänkte på det här i onsdags, när jag iakttog den folksamling som samlats utanför nedläggningshotade apoteket Svanen.
Det var en syn som väckte kluvna känslor.
Fattar ni inte, ville man säga, att det är helt orealistiskt att förvänta sig att företaget Apoteket år efter år ska fortsätta driva ett olönsamt och opraktiskt museiapotek? Fattar ni inte att ett par dagars topp i försäljningen (det hade manats till stödköp) inte alls påverkar denna kalkyl?
Och hur tänker ni att Lunds politiker ska kunna påverka detta? Ska de subventionera hyran åt ett (statligt) företag, när andra apotek i stadskärnan får klara sig på egen hand?
Tankarna gick till andra kända snuttefiltar för Lunds bevarandebrigad genom åren: Kulturens mur, Hardebergaspårets grus, syrenerna vid Domkyrkan, Villa Sunna. Och medelåldern på församlade – minst sjuttio plus – underströk att Svanenfrågan nog mest är angelägenhet för pensionerade akademiker.
Usch, ja. Så krass kan i alla fall jag vara ibland. Kanske en yrkesskada.
Men känslorna var som sagt delade. Det är lätt att raljera över inställningen att allt gammalt måste bevaras med torgmöten, demonstrationer, debattinlägg och plakat, och måla upp bilden av en liten stad som vill färdas mot framtiden med handbromsen åtdragen.
Samtidigt är det ju alla små bitar av kulturarv och historia som tillsammans skapar vårt Lund. Som gör den här platsen unik. Utan en barlast av gemensamma glädjeämnen och stoltheter – och dit räknar jag ändå apoteket Svanen – kantrar den här stan. Utan Svanen blir vi alla fattigare.
Och vad gäller medelåldern på de protesterande så har den kanske också sin förklaring. En ung student kan nog checka in i Lund som på ett ballt hotell några år, men för den som levt ett liv här är staden full av minnen och är del av en själv. Då känns i själen när en pärla som Svanen tycks vara på väg att försvinna.
Och därför ska vi andra, som lojt tittar på, faktiskt tacka dem som har temperament och tid nog att vifta med plakat framför ett nedläggningshotat gammalt apotek. De behövs.
Så visst, Marx. Allt kommer säkert att förändras. Men vi kanske ändå kan påverka hur.
Gå till toppen