Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Ett evigt och alldagligt hat.

Statsminister Stefan Löfven (S) håller tal på Förintelsens minnesdag förra året.Bild: Anders Wiklund/TT
För några veckor sedan åtalades en imam i Helsingborg för hets mot folkgrupp. Under en manifestation 2017 kallade han judar ”apornas och svinens avkommor".
På det nyligen startade Instagramkontot Förbjuden vittnar unga judar i Malmö om sina upplevelser av antisemitism.
"Vill jag leva ett öppet judiskt liv ser jag ingen framtid i Malmö", säger till Kvällsposten Salomea, en 19-åring uppvuxen i närheten av Malmö. Hennes syster misshandlades som tolvåring för att hon är judinna och deras familj har drabbats av hat, inte minst i sociala medier.
Två exempel som fått rubriker, men inte nödvändigtvis representativa för hur hatet mot judar ser ut, visar en färsk rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, Antisemitiska hatbrott (Rapport 2019:4).
Detta hat är i de flesta fall snarare alldagligt än spektakulärt, en ondska av det banala slaget.
I rapporten konstateras att antisemitismen har en lång historia i Sverige. Den "förekommer hos breda lager i befolkningen" och är "varken ett nytt eller importerat problem".
Rapporten bygger dels på 564 anmälningar om hatbrott med antisemitiska motiv åren 2012–2016 och 103 tingsrättsdomar under perioden januari 2007 till maj 2018 avseende brott med antisemitiska motiv, dels på ett 90-tal intervjuer med judar i Sverige.
I den allmänna debatten är det många som vill se antisemitismen som ett avgränsat problem. Ett problem som kan förläggas till vissa bestämda grupper som invandrare från Mellanöstern eller Nordafrika, muslimer, höger- eller vänsterextremister – eller avgränsat geografiskt; inte sällan pekas Malmö ut.
Men så enkelt är det inte. Antisemiten kan vara vem som helst och se ut som vem som helst, även om det typiskt sett är en ung man, okänd för offret, i en storstad.
Detta ska dock inte tas till intäkt för att antisemitismen är lika vanligt förekommande överallt. Utifrån det material Brå samlat in går det dock inte att utläsa hur stor andel av antisemitismen som kan härledas till en specifik grupp eller miljö.
Var hatet kommer ifrån beror ofta på vilka miljöer man som jude själv rör sig i. Den politiskt engagerade möter antisemitism i politiska sammanhang. Den som lever i en storstad där många invånare har rötter i Mellanöstern eller i de delar av landet där radikalnationalistiska organisationer är aktiva, möter hat från dessa grupper.
Vissa miljöer märker dock ut sig. För radikalnationalistiska och våldsbejakande jihadistiska miljöer utgör antisemitismen en del av deras respektive ideologiska fundament.
I rapporten beskrivs hur många judar upplever att antisemitismen normaliserats, att det idag "är få platser där personer med judisk bakgrund kan röra sig utan att behöva känna rädsla eller oro för att bli utsatta".
Så långt har det alltså gått.
Nästa år står Sverige och Malmö värd för en internationell konferens med syftet att motverka och bekämpa antisemitism, samt hålla minnet av Förintelsen levande.
Dessvärre är det nog ingen internationell förebild statsminister Stefan Löfven kan visa upp inför gästande stats- och regeringschefer.
Gå till toppen