På seneftermiddagen tisdagen den 21 augusti 2018, strax innan Myndighetssverige stänger för dagen, tvingas Ystads kommuns skolchef konfrontera sig själv: Det finns fyra barn i kommunen, mellan 10 och 18 år gamla, som aldrig har gått i skolan. Inte i Sverige. Inte någon annanstans heller. Någonsin.

De fyra barnen har bott med sina föräldrar och ett mindre syskon i ett hus i Ystads kommun sedan början på 2000-talet. Genom åren hävdar föräldrarna att barnen går på en webbaserad privatskola i USA – Laurel Springs school. Men när kommunens skolchef till slut kontaktar skolan i USA för att kontrollera uppgifterna dröjer det bara några timmar innan han inser att det är en lögn.

En vecka senare, den 29 augusti 2018, blir fyra av familjens barn akut omhändertagna av kommunen. Det äldsta syskonet får stanna hos sina föräldrar eftersom hen är myndig. Barnen har vanvårdats och isolerats från samhället av sina föräldrar under stora delar av barndomen, enligt socialtjänsten. Vid omhändertagandet saknar de grundläggande färdigheter – både socialt och kunskapsmässigt – för att kunna fungera i samhället. Flera av barnen vet inte hur man duschar eller tvättar sig. Eller går på toaletten.

Berättelsen om barnens uteblivna skolgång börjar redan 2007. Då skrivs familjens äldsta barn in på en friskola utanför Ystads kommun. Men barnet deltar aldrig i undervisningen, visar handlingar från kommunen.

2009 blir det andra syskonet skolpliktigt. Då meddelar föräldrarna att barnen ska gå på en online-skola i USA. Anledningen är att barnen reser ute i världen stora delar av året tillsammans med sina föräldrar, som driver ett företag med internationella kunder.

Familjen ska vara utomlands under ”oöverskådlig tidsrymd”, skriver mamman i ett mejl till kommunen och föreslår att de ska sluta höra av sig och fråga om barnen går i skolan.

Det accepterar inte kommunen och kopplar in jurister från Skolinspektionen. Svaret är tydligt: Skolan i USA är inget godtagbart alternativ.

I Sverige är skolplikten helig. Den ger alla barn rätt till utbildning. Det är föräldrarna och kommunen som ska se till så att barn i Sverige faktiskt går i skolan, säger lagen. Därför kallas barnen till skolstart i Ystad i augusti 2009.

Då ber föräldrarna om ledighetsblanketter. Och sjukanmäler barnen.

Därefter kallas föräldrarna till ett möte med flera höga chefer inom kommunen. Mötet går ”bra”, visar tio år gamla anteckningar från Ystads kommun.

Men mötet resulterar också i ett beslut som får ödesdigra konsekvenser för barnen i den här familjen: De betraktas inte som skolpliktiga i Sverige längre (se faktaruta). Barnen bedöms som ”varaktigt vistandes utomlands”. Skolledningen tror alltså att familjen nu ska befinna sig utomlands och att kommunen därmed inte har ansvar för barnens skolgång.

I juli 2011 görs en ny kontroll. Då meddelar familjen att de kommer att ha sina ”huvudbaser” i det franska surfparadiset Biarritz och i USA – där barnens skola finns.

Eftersom Ystads kommun tror att familjen befinner sig utomlands börjar Skatteverket utreda om familjen ska ha kvar sin svenska folkbokföring. I ett telefonsamtal med Skatteverket förklarar mamman att hon och hennes make arbetar mycket i USA, Frankrike och Danmark. Bolaget är så framgångsrikt att de har ett ”showroom” på Manhattan i New York. Familjen tillbringar halva året utomlands och halva året i huset på Österlen. Men de äger ingen bostad i utlandet och vill fortfarande vara folkbokförda i Ystads kommun. Det säger Skatteverket ja till.

En nu pensionerad hög chef från Ystads kommun träffar även föräldrarna personligen 2015 och godkänner upplägget med skolgången i USA.

Det finns också en väl inarbetad rutin där kommunen varje år skickar hem blanketter till föräldrarna som själva får fylla i vilken skola barnen går på. Varje år skriver föräldrarna: Laurel Springs school, Kalifornien, USA.

Skolan ligger i staden Ojai utanför Los Angeles. Här trängs exklusiva vingårdar med designhotell, golfbanor och andliga hälsoresorts nere i Kaliforniens djupa dalgångar. Skolan är välkänd i USA – här har realitystjärnan Kylie Jenner, med 136 miljoner följare på Instagram, pluggat.

En skolplats på Laurel Springs kostar 20 000 kronor om året – för ett barn. Det tar Skatteverket reda på våren 2018 när familjens folkbokföring återigen utreds.

Den utredningen förändrar barnens liv för alltid.

När Skatteverkets utredning drar igång 2018 berättar mamman återigen att familjen är ute och reser i världen stora delar av året. Barnen pluggar fortfarande via den webbaserade skolan i USA, framgår av ett mejl mamman skickar till Skatteverket.

Den här gången nöjer handläggaren på Skatteverket sig inte med den informationen.

Då berättar mamman att de har stora planer på gång. Föräldrarnas företag, som sysslar med konst, inredning och antikviteter, ska expandera. Deras ”omfattande nätverk av vänner, kollegor och kunder runtom i världen” ska bjudas in till Sverige och Danmark. Här ska de starta upp ett livsstilsboende med ”showroom/designhotell/semesterbostäder/ konferenscenter/retreats”.

De ska även lansera en kollektion med kuddar, mattor, sängkläder och handdukar. Kunderna står redo i USA, Australien och Japan.

Men just nu är hon sjukskriven, förklarar mamman.

När handläggaren på Skatteverket har läst klart mammans mejl händer det något. För första gången börjar en svensk myndighet att kontrollera föräldrarnas berättelse noggrant.

Nu tar Skatteverket reda på att familjen under flera år har gått på bidrag:

• Pappan har under nästan tio års tid fått sjukersättning – ett bidrag som ges till personer som troligen aldrig kommer att kunna arbeta.

• Mamman har varit sjukskriven sedan 2015 – i journalen om sjukpenning finns inga indikationer om att mamman reser utomlands, konstaterar Skatteverket.

Och barnen har inga pass – trots alla utlandsresor. Det upptäcker Skatteverket när föräldrarna ombeds att skicka in kopior på barnens pass. Passen har utfärdats i april 2018. Alltså efter att Skatteverket ber att få titta på dem. Barnens senaste pass gick ut 2014.

Samtidigt får svenska ambassaden i Washington DC ett mejl från Skatteverket. Ambassaden har ingen information om familjen. En konsulär handläggare svarar: ”Intressant, jag trodde inte att Sverige tillåter hemskolning?”

I slutet av maj 2018 är barnen mellan 4 och 18 år gamla. Två av barnen ska då redan ha gått ut grundskolan. Framtidsplanerna är klara: Barnen ska söka till polishögskolan och konstskola. Ett av barnen pluggar nu en distanskurs via utbildningsföretaget Hermods, berättar mamman i ett mejl till Skatteverket.

Men när Skatteverket ringer Hermods huvudkontor i Stockholm blir svaret: Det finns ingen student med det namnet. Har aldrig funnits.

I juni är Skatteverket klar med sin utredning: De fem barnen i Ystads kommun avregistreras från den svenska folkbokföringen. Skatteverket tycker då att barnen har lämnat så få avtryck i det svenska samhället. I beslutet står det: ”Okänt land.”

Skatteverket anar samtidigt att det är någonting mer som inte stämmer. Är föräldrarnas historia bara en fasad? Har familjen verkligen rest världen runt med sitt företag? Går barnen överhuvudtaget i skolan?

Därför slår Skatteverket larm om sina misstankar till Ystads kommun.

Då är barnen i den här familjen okända för socialtjänsten. Två veckor senare kallas föräldrarna till ett möte. Två av barnen kallas också till samtal på socialkontoret i centrala Ystad. Efter att ha lyssnat på föräldrarna och barnen blir socialsekreterarna oroliga.

Sedan är det semestertider. Det offentliga Sverige går på sparlåga. Hela juli månad går. Värmeböljan 2018 har landet i sitt grepp. Stränderna längs den skånska kusten är fulla av badande sommarlovslediga barn. Stora delar av augusti passerar förbi.

Helt ovetande om att socialförvaltningen just då utreder familjen börjar Ystads kommuns skolchef, Dennis Hjelmström, att få upp ögonen för samma familj. Han är ny på sin tjänst och en handläggare som sköter kommunens skolpliktsbevakning kontaktar honom. Det handlar om barnen i den här familjen. Som skolchef måste han skriva på dokumenten som visar att barnen inte ska betraktas som skolpliktiga på grund av utlandsvistelse. Samma papper som Dennis Hjelmströms olika företrädare har skrivit på genom åren.

– Jag ränner ner till handläggaren och ser en tjock bunt papper. Det blir en överraskning för mig. Oj, vilket ärende, tänker jag, säger skolchefen till HD och Sydsvenskan.

Dennis Hjelmström skriver inte under dokumenten. Det är första gången på nio år som en chef inom Ystads kommun inte gör det.

– Jag reagerar instinktivt på att det inte finns någon annan dokumentation än föräldrarnas påståenden, som styrker att barnen går i skolan. Inga intyg från skolan i USA. I stunden blir jag bara väldigt fundersam.

Den 21 augusti klockan 11.26 svensk tid plingar det till i en mejlbox hos rektorn på Laurel Springs school i Kalifornien – samma skola som föräldrarna hävdar att barnen går på.

Det är Dennis Hjelmström som undrar om barnen är elever på skolan – som ligger ungefär 900 mil från Ystad.

Han skriver: ”Enligt svensk lag är vår kommun skyldig att säkerställa att alla barn som bor här går i skolan. Barnen jag tänker på går inte i skolan i Sverige, istället hävdar deras föräldrar att barnen går på er skola. Fast vi har inga dokument.”

Efter några timmar svarar rektorn i USA: ”They are not students of our school.” På svenska: ”De är inte elever på vår skola.”

Det enda familjen har gjort, enligt rektorn, är att de har köpt en del undervisningsmaterial från skolan – för flera år sen.

Någonting står inte rätt till, tänker Dennis Hjelmström. Så han kontaktar kollegorna på socialförvaltningen, som redan utreder familjen.

– Men det får inte jag reda på. Socialtjänsten har ju sekretess. De svarar bara att de känner till familjen.

Nästa morgon, på väg till jobbet, svänger Dennis Hjelmström förbi familjens adress. Han har en dålig känsla i kroppen.

– Då tänker jag: Ingår det här verkligen i mitt jobb. Äsch, lika bra att göra det, det kan inte skada.

Oron förstärks framme vid huset: Alla fönster är förtäckta.

– Jag möter ett hus som ser väldigt nedstängt ut. Men när jag lyfter på soplocket ser jag färska sopor. Då bestämmer jag mig: Här finns ju folk, trots att det ser helt övergivet ut.

I samma stund kommer en granne förbi och undrar vad skolchefen håller på med.

– Jag presenterar mig och frågar om han har sett några barn i huset. Grannen svarar att han har hört barnröster, men de har inte varit synliga.

En vecka senare, den 29 augusti, blir fyra av barnen akut omhändertagna av socialtjänsten i Ystad.

Att kontrollera om flera svenska barn faktiskt går i skolan tar alltså bara några timmar. Ett enkelt mejl till skolan i USA är allt som krävs. För Ystads kommun tar det nio år.

Läs senare idag: Hur kunde barnen isoleras från samhället? Ystad kommun famlar efter svar.

Fotografierna i reportaget är tagna av Hussein El-Alawi. Illustrationerna är gjorda av Petra Villani.