Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Sheng Keyis roman är ett nödvändigt försök att bearbeta traumat efter Himmelska fridens torg

Att berätta öppet om massakern på Himmelska fridens torg är fortfarande inte möjligt i Kina. Kerstin Johansson läser Sheng Keyis dystopiska “Dödsfuga”, en både provokativ och humoristisk allegori över händelserna den 4 juni 1989.

En kinesisk man blockerar vägen för stridsvagnarna i protest mot de blodiga attackerna på demonstranter på Himmelska fridens torg i Peking.Bild: Jeff Widener

Sheng Keyi

Dödsfuga. Översättning: Rebecka Eriksson. Wanzhi förlag.

1989 var ett dramatiskt år i Kina, fullt av upprorsanda och demonstrationer. Den ekonomiska utvecklingen hade öppnat dörren till ett friare intellektuellt klimat, men när studenterna gick ut på torget och krävde demokrati, då slog makten till. Den fjärde juni rullade regimens pansarvagnar in på Tiananmen (Himmelska fridens torg) i Peking och krossade de fredliga studentprotesterna. Detta är en händelse som man fortfarande inte talar öppet om i Kina. Den yngre generation som inte själva upplevt händelserna vet inte mycket om dem, eftersom de historiskt betraktas som ”ett kontrarevolutionärt upplopp”.
Många dödades och skadades i massakern, andra fängslades och ytterligare andra, däribland flera författare, gick i exil. En av de första var poeten Bei Dao. I sin dikt ”Elegi, tillägnad dem som led döden den 4 juni 1989”, skriver han: ”det är inte kroppar, det är själar, som varje år firar en födelsedag tillsammans”.
Även poeten Liao Yiwu, som skrev en dikt om massakern och fick ett långt fängelsestraff, gick efter sin frigivning i exil. Hong Yings roman ”Svekets sommar” (1998, utgiven på kinesiska 1992), som ger en intressant inblick i livet bland studenterna på konstskolan i Peking, inleds med en beskrivning av hur den unga huvudpersonen bevittnar och undkommer massakern. Författaren är numera bosatt utomlands.
Chen Rans ”Privatliv” (2004, på kinesiska 1996) är en självbiografisk roman om en ung kvinnas liv i Peking, där händelserna är en betydelsefull del av handlingen, men berörs i förtäckta ordalag, för något annat är inte möjligt.
På dagen trettio år efter denna svarta dag utkommer Sheng Keyis “Dödsfuga” på svenska, väl översatt av Rebecka Eriksson. Romanen, som inte kunnat publiceras alls i Kina, är både en framtidsskildring och en allegori över händelserna 1989. Sheng Keyi själv var inte med i Peking utan fick som alla andra den officiella versionen. Hon har berättat i en intervju att hon fick veta vad som verkligen hänt av en vän som varit där.
Sheng Keyi.Bild: Wanzhi förlag
Romanens titel syftar på Paul Celans dikt om Förintelsen med samma namn. Anslaget är alltså tungt och boken är provokativ i sin blandning av våld, sex och politik, men skriven med både humor och fantasi.
Huvudpersonen i ”Dödsfuga”, poeten, flöjtspelaren och läkaren Yuan Mengliu med stor aptit på kvinnor, bor i den fiktiva staden Beiping, där man en dag hittar en enorm avföringshög, i form av en pagod, på Runda torget. Denna skitsak, lätt tolkad som en symbol för korruptionen inom partiet, kommer att få stora konsekvenser, inte minst för Yuan Mengliu själv. När myndigheterna bokstavligen skyfflar undan skithögen och försöker mörklägga händelsen uppstår folkliga demonstrationer, som därefter slås ner.
Allt i likhet med de verkliga händelserna 1989. För Yuan Mengliu blir alltsammans ett trauma som får honom att helt sluta skriva poesi.
I ett senare skede förflyttas Mengliu till en parallell värld, Svandalen, ett lyckligt paradis, där allt är perfekt – men man får inte ha sex och man får inte uttrycka några protester: ”Ju mer sysslolösa ämbetsmännen var, desto tryggare kunde samhället anses, likt den stilla ytan på en djup sjö, där inga tecken på vågor syntes. Det var aldrig någon som lämnade in lagförslag, demonstrerade, satte upp banderoller eller uppmanade till stora protestmarscher.”
I Svandalen försöker man tvinga Mengliu att åter börja skriva poesi, samtidigt som han söker efter sin förlorade kärlek, Qizi, som försvann efter myndigheternas tillslag mot demonstranterna på Runda torget.
Sheng Keyi är en driven författare. Hennes stil är energisk, vass och fräck, med målande beskrivningar, populärlitterära schabloner och referenser till både västerländsk och kinesisk litteratur. Jag tycker att det ibland blir överlastat och trots sitt omfång, 484 sidor, känns det som om romanen inte riktigt når den fördjupning jag förväntat mig.
Vid läsningen tänker jag på andra litterära dystopier från senare år och finner många likheter mellan Svandalen och det samhälle som skildras i exempelvis Chen Guanzhongs ”The fat years” (Shengshi, 2013). Här upptäcker huvudpersonen hur en månad av massprotester mot regeringen och civil olydnad helt enkelt har utraderats ur det historiska källmaterialet, på samma sätt som den kinesiska regeringen medvetet döljer vad som hände 4 juni 1989.
Jag tänker också på hur annorlunda dystopin och det repressiva samhället ser ut i västerländsk tappning. Margaret Atwoods ”Tjänarinnans berättelse”, till exempel, beskriver ett dystert och våldsbejakande samhälle medan Sheng Keyis dystopi visar upp ett lysande paradis, som döljer förtrycket under ytan.
”Dödsfuga” är ett djärvt försök att bearbeta traumat efter Tiananmen. Inte helt igenom lyckat, men nödvändigt.
Gå till toppen