Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Inte så lätt att stoppa religiösa friskolor.

Skolavslutning.Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT
Läsåret är till ända och en av mänsklighetens eviga och till synes olösliga frågor pockar på ett svar: avslutning i kyrkan eller inte?
Så här sammanfattar Skolverket vad som gäller:
"Att anordna samling i en kyrka eller någon annan religiös lokal inom ramen för religionsundervisning, eller i samband med avslutning eller en högtid som advent, är tillåtet för alla förskolor och skolor om det inte förekommer några religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse."
Inga religiösa inslag, alltså. Utbildning och undervisning i kommunala förskolor och skolor i Sverige ska vara icke-konfessionell. Avslutning i kyrkan är okej så länge Gud och Jesus hålls på behörigt avstånd.
Så ser den principen ut. Men det finns andra.
För samtidigt är det fritt fram för religiösa fristående skolor. Där får konfessionella inslag ingå i utbildningen – men inte i undervisningen. Skoldagen kan alltså inledas med gemensam bön och avslutas på samma sätt. Så länge den religiösa påverkan inte är schemalagd och deltagandet är frivilligt går det an.
Det är principer som kan se bra ut på papperet men som i verkligheten inte är särskilt svåra att runda, om den religiösa viljan finns. Och att den finns på sina håll har ju visat sig.
"De senaste åren har vi sett exempel på skolor som i religionens namn separerar flickor och pojkar, knappt undervisar om sex- och samlevnad och jämställer evolutionen med religiösa skapelsemyter. Det är fullkomligt oacceptabelt. Nu tar regeringen de första stegen mot att stoppa nya religiösa friskolor", skriver utbildningsminister Anna Ekström (S) i ett pressmeddelande.
Detta första steg innebär att regeringen har gett den särskilde utredaren Lars Arrhenius i uppdrag att utreda hur ett etableringsstopp för nya, konfessionella friskolor på grund- och gymnasienivå kan se ut.
I detta ligger en viss inkonsekvens. Ett stopp skulle inte beröra redan existerande konfessionella skolor, som dessutom skulle kunna föröka sig genom delning: etablera sig på nya orter och utöka verksamheten med fler klasser och stadier.
Om religiösa friskolor ses som ett problem borde det gälla även de redan existerande. Ett förbud mot alla religiösa friskolor är vad S i grund och botten vill ha. Men det vill inte regeringskollegan Miljöpartiet och inte heller Centern och Liberalerna, de övriga två undertecknarna av 73-punktsprogrammet.
Ett stopp för nyetablering måste utformas så att det inte strider mot grundlagens bestämmelse om religionsfrihet, EU-rätten och den europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, en grannlaga uppgift. I ett tilläggsprotokoll till konventionen slås exempelvis fast att staten ska "respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse".
Den svenska skolan har problem med segregation. Idealet om en skola där barn och unga med skiftande bakgrund och erfarenheter kan mötas är avlägset. Konfessionella skolor bidrar till denna uppdelning.
Politikerna kan stifta lagar och sätta gränser. Men de måste också se till att de efterlevs. Oavsett vilken lösning utredaren kommer fram till behöver tillsynen av alla fristående skolor skärpas.
Skolan ska inte vara en plats där hederstänkande, religiös separatism och fundamentalistiska idéer förs vidare till nya generationer.
Gå till toppen