Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Underhållande men ytligt om kreativitet

Namn som David Bowie, Ai Weiwei, Marina Abramovic, John Cleese, Willem Dafoe och Jeanne Moreau intervjuas i tysk dokumentär som har filmats under 30 år.

Den tyske konstnären Georg Baselitz.Bild: Njutafilms

Why are we creative – The centipede's dilemma

BIO. DOKUMENTÄR. Tyskland, 2018. Regi: Hermann Vaske. Med: David Bowie, Ai Weiwei, Marina Abramovic, John Cleese, Willem Dafoe, Jeanne Moreau. Barntillåten. Längd: 1.24.

Vad driver en musiker, en målare, en skådespelare eller en filmare i den kreativa processen? Vad vill den skapande individen uppnå med sitt verk – antingen det är en installation som ryska Pussy Riots, ett konstmuseum som amerikanske arkitekten Frank Gehrys i Bilbao eller en rolltolkning av amerikanske skådespelaren Willem Dafoe?
Svaren skiftar stort då tyske dokumentärfilmaren Hermann Vaske under närmare trettio års tid ställer frågan till mängder av erkänt kreativa människor runt om i världen. En sak förenar ändå många – den kreativa förmågan finns hos barnet, det vill säga från början hos oss alla. Det syns lätt bara man iakttar fyra-, femåringars lek och även betydligt mindre barns. Varför kreativiteten så småningom avtar hos många medan den utvecklas vidare hos andra är tyvärr en fråga som uppenbarligen inte intresserar Vaske nämnvärt. I alla fall får den ingen stor plats i hans dokumentär.
Han skyndar vidare med bil, flyg och tåg för att få så många kända individers svar som möjligt – och deras signatur i en bok, där svaren skrivs ner.
Däremot kopplar filmaren kreativiteten till exempelvis sexualitet – i samtal med konstnären Jeff Koon och filmaren Russ Meyer, känd för sina bröstfilmer. Vaske spinner vidare till konstens provokationer, vars syfte är att påverka åskådaren och i förlängningen leda till politiska ställningstaganden och intervjuar medlemmar i Pussy Riot. Sen tar han upp frågan om kreativiteten som en Guds gåva i samtal med Nick Cave och Wim Wenders. Det är ofta underhållande men jag saknar många följdfrågor.
Dokumentären består inte enbart av så kallade talking heads, alltså de intervjuades ansikten i bild. Här finns en rad roliga animationer som illustrerar det nyss sagda.
Tyvärr saknar filmen helt författarens roll. Hur man kan göra en dokumentär om kreativitet och utesluta skriftställarnas arbete lämnar ett stort frågetecken.
Gå till toppen