Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Moa Berglöf: "Icke-flygande tycks viktigare än klimaträddande."

Greta Thunbergs ord är viktigare än hennes färdsätt.Bild: Ronald Zak
Greta Thunberg ska ta ett sabbatsår för att åka till USA. I slutet av september har FN bjudit in till klimatmöte i New York, under första halvan av december äger det stora klimatmötet COP25 rum i Chiles huvudstad Santiago.
Efter ett års framgångsrik klimataktivism är det förstås självklart att vår svenska superstjärna ska finnas på plats med det mandat för påtryckning som hon har fått av medaktivister världen över.
Bekymret nu är bara: Hur ska hon ta sig dit?
Flyga, och riskera sitt förtroende bland de hängivna flygskammarna? Ta båten, som många föreslår, och bidra till den internationella sjöfartens massiva – och ökande – koldioxidutsläpp? Kanske det mest tillfredsställande vore om någon snabbt kunde fixa relationen mellan Ryssland och USA så Thunberg kan ta en båt över Berings sund.
Diskussionen kring Greta Thunbergs färdsätt sätter fingret på vad som skaver i dagens klimatdebatt, hur viktig den än är.
Nämligen att medlet – hur vi räddar klimatet – har blivit viktigare än målet: att vi räddar klimatet.
Det är ingen vild gissning att ett frikort för Greta Thunberg att flyga så mycket hon behöver under året framöver skulle göra långt mer nytta för de politiska besluten i klimatfrågan än vad hennes koldioxidutsläpp skulle skada klimatet.
En världsomspännande turné – varför inte?
Ett privatplan med Fridays For Future-loggan på vingen – javisst. Om hon kan medla enighet mellan dem som faktiskt har klimatet i sina händer så bör hon få vad som krävs.
Men tyvärr verkar Greta Thunbergs icke-flygande vara viktigare än hennes klimaträddande resultat. Och den avvägningen är talande för dagens klimatdebatt.
Förstå mig rätt: den som väljer att flyga mindre eller inte alls, eller som gör andra moraliska ställningstaganden i den egna vardagen som syftar till ett lägre klimatavtryck, gör förstås en insats för klimatet. Att välja ett miljövänligt alternativ istället för ett som är dåligt för miljön är så klart bättre i längden.
Men när blev privatmoralen allmän? När blev klimatkampen så dogmatisk att den vet vad som är bäst för alla och slår ned på såväl fakta som proportionalitet och rationella beslut?
Det är få som ifrågasätter att klimatfrågan är en av vår tids viktigaste. Men vilken är vägen framåt? Vilka individuella uppoffringar gör mest nytta? Vilken politisk styrning är mest effektiv? Vad är en rimlig takt för klimatomställningen?
Så länge den diskussionen överskuggas av privatmoralisk skam – där den duktiga stannar på marken och alla andra ska tas i örat – kommer vi inte bara att landa i lösningar som är sämre för klimatet, som att ta båten istället för flyget över Atlanten. Vi kommer också lägga tid och kraft på att diskutera fel saker.
Som vilket trafikslag Greta Thunberg ska få använda för att rädda världen.
Gå till toppen