Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

New Orleans främste ambassadör har serverat sin sista gumbo

Dr John fick en hjärtattack och dog på torsdagen.

Dr. John vid New Orleans Jazz & Heritage Festival 2008.Bild: Dave Martin
Ljudet av New Orleans, kulturblandningarnas gumbo? Frågan är om någon lagade till det bättre än Malcolm John Rebennack, mer känd som Dr John. Funk, r&b, blues och boogie woogie fanns i allt han tog sig för.
Men som många andra förgrundsfigurer var han en komplicerad typ. Till att börja med hade han aldrig någon lust att ta platsen i rampljuset. Och hans mest kända inspelningar gjordes i Los Angeles.
Han föddes 1940 och formades tidigt av pianisten och sångaren Professor Longhair, som blev hans mentor. I tjugoårsåldern medverkade han på skivor med Joe Tex, Irma Thomas och Allen Toussaint. Ursprungligen spelade han främst gitarr, en karriär som fick ett dramatiskt slut när han i ett skottdrama skadade sitt vänstra ringfinger. Han skrev låtar, men försörjde sig också som droghandlare och hallick, innan han åkte fast och placerades i ett fängelse i Texas och i ett program för heroinavvänjning. När han kom ut 1964 for han västerut och bosatte sig i Los Angeles.
I LA spelade han på skivor med alla från Cher till Frank Zappa, tills han år 1968 skapade figuren Dr John Creaux the Night Tripper: en voodoopräst, utspökad i fjädrar och ofta med en levande orm på scen, som hämtade inspiration från blues, psykedelia och ockulta ritualer från 1800-talet. Tanken var att sångaren Ronnie Barron skulle spela rollen; när han drog sig ur klev Mac Rebennack själv fram som sångare. Debutalbumet ”Gris gris” innehöll ”Walk on guilded splinters”, hans första klassiker.
Han var trogen sin Night Tripper-persona fram till 1972, då han med albumet ”Dr John's gumbo” renodlade New Orleans-soundet och företrädesvis spelade andras låtar. ”Iko iko” kom att bli hans signaturnummer. Det breda kommersiella genombrottet kom året därpå, med egna låtar och albumet ”Right place, wrong time” som spelades in med The Meters och Allen Toussaint.
Om 70-talet var hans största decennium så blev han 80-tal var tuffare, fram tills han 1989 gjorde sig kvitt heroinberoendet och strax därpå flyttade tillbaka till New Orleans. 1992 års ”Goin back to New Orleans”. Under 90-talet gjorde han skivor med både Art Blakey (gruppen Bluesiana Triangle) och engelska rockbandet Spiritualized. Så sent som 2012 gjorde han ett kritikerhyllat album, ”Locked down”, som producerades av Dan Auerbach från Black Keys. Hans senaste framträdande var hösten 2017, då han var märkt av sin sviktande hälsa.
På scen vid Stockholm Jazzfestival 2009.Bild: Bertil Ericson / TT
Läs också Legendariske artisten Dr John död
Gå till toppen